Pitebon Skragge överlevde karolinernas dödsmarsch
Den berömda målningen av Karl XIIs likfärd, utförd av Gustaf Cederstrröm år 1878, finns på Nationalmuseum i Stockholm.
Foto:
En som deltog i marschen men överlevde var Daniel Skragge Lagerborg, född 1686, då kapten. Han är stamfader till många i Piteorten och Markbygden som heter Bodin, Edin, Bergdahl, Lidman, Svanborg, Lundström med mera.
Bakgrunden till katastrofen var Karl XII:s norska fälttåg 1718.Kungen själv ledde huvudstyrkan som anfäll södra Norge medan Armfeldt med sina soldater ryckte in i Norge från Jämtland mot Trondheim.
Kriget började i början av november 1718. 30 november dödades Karl XII vid Fredrikshald. Anfallen i södra Norge avbröts och soldaterna återvände till Sverige med först en månad senare, slutet av december fick Armfeldt reda på vad hänt och gav order om återtåg till Sverige. Höll dock tyst om vad han visste.
Hans soldater var intet sätt utrustade för vinter och kyla, uniformsrocken bars direkt på kroppen och skorna var tunna.
Före återtåget delades den proviant ut som fanns kvar till soldaterna, det blev två havrekakor och cirka ett kilo rått kött till varje soldat. Det skulle räcka för hela marschen hem.
Söndagen den 28 december bröt styrkan upp för att ta sig över fjällen till den svenska sidan. Kölden som har beskrivits som den värsta någonsin och soldaterna frös där de pulsade fram i snön.
General Armfeldt, då 53 år åkte själv nedbäddad i en släde alldeles i täten av tåget. Han överlevde och dog 17 år senare i Finland. Som vägvisare hade han en norsk bonde och för att denne ej skulle leda armén på fel väg hade man som gisslan tagit med några norska krigsfångar samt några norska kvinnor.
Den norske vägvisaren var en av dem som frös ihjäl under marschen. Första natten slog man läger vid Essandsjön. Där fanns inget annat att elda med annat än snårig fjällbjörk och det sura riset brann dåligt. Man eldade också upp gevärskolvar, slädar med mera. Många 100 soldater frös ihjäl denna första natt.
Fältprästen Nils Idman skrev följande om denna natt "Jag är oförmögen att beskriva det elände jag sett. I högar om 10, 20, 30, 40 lågo svenskarna döda. De lågo i full mundering med räseln på ryggen vart man såg. Slädarna stod lastade med förspända hästar men både hästar och kuskar vore döda. " På aftonen den 3 januari vacklade de första skarorna in i Handölsby men där fanns bara tre gårdar och de flesta kunde inte komma under tak, där dog ytterligare omring 600. Av Armfeldts 5000 karoliner blev 2300 kvar på fjället. Under de närmaste månaderna dog ytterligare 1400 av sina frostskador.
Prästen Nils Idman som skrivit några rapporter om dödsmarschen över fjällen överlevde och höll 18 januari 1719 en predikan i Frösö kyrka där han bland annat sade "att han i 17 år följt kungen i fält men aldrig hade han sett mer elände än här. I ens öron ljöd ännu nödropen och skrien från fjällen. Ingen lär vara som inte kommer ihåg det tåget så länge han lever".
I en annan rapport skrev han:
"På morgnarna när marschen skulle vidare anträdas, funnos några hundrade ihjälfrusna. Av dem stodo en del tätt intill varandra liksom levande, men när man stötte litet på dem, ramlade de över ända liksom stoder. "
Till sist kan sägas att antalet vargar ökade i Sverige efter karolinernas dödsmarsch början av januari 1719.
Källa: Boken Karolinerna av Alf Åberg
Så jobbar vi med nyheter