Åklagaren ansåg att det hela rörde sig om både brott mot områdesskydd och otillåten miljöverksamhet i två fall då mannen lagt upp muddringsmassorna på land vilket dels kunnat förorena mark, vatten eller grundvatten, dels kunnat skada enskilda eller allmänna intressen.
Pitebon åtalades för detta, men förklarade under rättegången att han självt tyckt att det var bättre att muddra en ränna än att bygga en lång brygga och att han därför tagit kontakt med länsstyrelsen i ärendet.
Han ska då ha fått veta att det inte fanns några skyddsvärda biotoper i området och att det var angeläget att grävningen gjordes vintertid för minsta möjliga åverkan, samt att han skulle ha minst 15 meter mellan tomtgräns och muddermassor..
Detta anammade han och grävde sin ränna i mars månad. Någon ansökan om dispens gjorde han aldrig eftersom han uppfattade att grävningen omfattades av en undantagsregel i miljöbalken.
Han medgav inför domstolen att han lagt upp muddermassorna som påstås, men att han haft korrekt avstånd till tomtgränsen och att han återställt marken.
Mannen uppgav vidare att det är 500 meter till närmsta stuggranne, att han aldrig sett någon vandra längs stranden och att släkten ägt skiftet i 100 år ungefär.
Tingsrätten finner nu att muddring utförts som påstås och att det är ett brott mot områdesskyddet.
Däremot gör åklagarens vaga gärningsbeskrivning att åtalet för otillåten miljöverksamhet ska ogillas. Mannen döms att betala 30 dagsböter.