Eden satt som riksdagsledamot till 1924, var en tid partiledare för Liberala samlingspartiet och statsminister 1917-1920. Han slutade sin yrkesbana som landshövding i Stockholms län åren 1920-1938.
Som Liberala samlingspartiets gruppledare i andra kammaren blev han en av fem i det förtroenderåd som ledde partiet efter Karl Staaffs död 1915. Staaf var bland de rikstalare som talade i Piteå under valrörelsen våren 1914. Han var då på Stadshotellet. På resan vidare, till Skellefteå, stannade han och höll ett föredrag i Jävre samlingslokal. Föredraget varade en halvtimme.
Konstateras kan att det den 21 april samma år ordnades en rösträttsdebatt i Rådhuset i Piteå, som nog kan betecknas som det första politiska debattmötet i modern form, även om det inte föreföll finnas några klara partilinjer.
Däremot avsöndras en konservativ och en liberalradikal grupp. Socialdemokraterna föreföll inte ha deltagit i mötet.
1907 blev för övrigt Piteå-Tidningens redaktör Salomon Salomonsson den frisinnade föreningens i Piteå ombud vid landsföreningens möte.
Men kungen och drottningen försökte i det längsta motverka en regering med dessa båda partier, vilka de uppfattade som antirojalistiska.
Sittande statsminister Swartz utarbetade en "Stoppa Eden-plan" med baktanke att kungen skulle anse sig nödsakad att åter kalla Swartz som statsminister, men efter en del turer stöp planerna och Gustav V var då tvungen att kalla den ledande liberalen Eden att bilda koalitionsregering mellan liberaler och socialdemokrater.
Det innebar samtidigt att portarna öppnades för parlamentarismens slutliga genombrott i Sverige, vilket innebar att folket i val, istället för kungen, avgör vem som sitter i regeringen. Till justitieminister utsåg Eden Öjebyfödde advokaten och riksdagsmannen Eliel Löfgren.
I riksdagen fick Nils Eden den egna riksdagsgruppen emot sig när han deklarerade sitt motstånd till alkoholförbud. Det blev folkomröstning i frågan, där Eden tillhörde segrarna. Men de interna motsättningarna blev stora och 1923 sprack partiet. De frisinnade under Carl Gustaf Ekman bildade eget. Eden lämnade då politiken för att helt ägna sig åt landshövdingeuppdraget i Stockholms län fram till pensioneringen 1938.
Genom åren medverkade han också i många skrifter och med tidnings- och tidskriftsuppsatser. Eden stod i ledningen för den redaktionskommitten som utgav ett omfattande bokverk om den svenska riksdagens historia i mitten av 1930-talet. Eden gav för övrigt också själv ut en sammanfattande bok om riksdagens utveckling och Sveriges författningshistoria.
Nils Eden gifte sig 1904 med Maria Wallmark med vilken han hade tre barn. Han var son till rektor Per Olof Eden (1830-1903) och Matilda Kristina Clausen (1838-1921). Nils Edens farfar, som också hette Nils Eden, var komminister i Råneå.
Piteåsonen Nils Eden dog den 16 juni 1945 på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Detta i sviterna efter brännskador han ådragit sig till följd av en olyckshändelse under senhösten året före, vid en brand i sin bostad.