Dagen Cris Gera kom hit var iklädd en blek vintersol. Termometern visade rejäla minusgrader. Det blev en smärre chock för artisten. Samtidigt som han kände sorg och oro över att lämna sitt land, hustrun Past och sönerna Jayden och Brendan, kände han en enorm lättnad över att vara i säkerhet.
– Jag var välkomnad från första stund. Ögonblicket var avgörande för att jag skulle våga öppna mig, ta in det, inte titta bakåt. Jag hade tappat mitt hopp men fann det i en annan stad.
I sitt hemland var han en ”rising star”. Han var på väg att slå igenom som artist. Många visste vem han var. Han blev igenkänd och folk stannade för att ta selfies med honom. Men så skrev han låten ”Chema Zimbabwe” år 2016 som belyste landets sociala, ekonomiska och politiska missnöje. Myndigheterna fick upp ögonen för honom, vilket gjorde det omöjligt att stanna.
– Jag har aldrig ångrat en dag att jag skrev den. Den är till medborgarna i mitt land. Den är också hoppet om att mina barn ska få leva i en bättre värld, säger han.
Cris växte upp tillsammans med sina föräldrar och syskon i området Glen Norha i den tätt befolkade huvudstaden Harare i Zimbabwe.
– Min mamma sjöng alltid. Pappa spelade instrument. Han älskade musik. Hela familjen gick i kyrkan och vi sjöng i gospelkör. Första minnet är att jag ofta som 4-åring stod framför TV:n och sjöng med en sked som mikrofon, familjen var min publik.
Hans pappa var flygplansingenjör på ett större flygbolag och drömde om att sonen en dag skulle bli pilot. För honom var det helt otänkbart att sonen skulle göra en karriär i musikbranschen. Steget tog Cris när hans pappa inte längre fanns i livet.
Trots hängivenheten till musiken startade han sitt första företag 2006. Han sålde kopieringsmaskiner och tillbehör i Harare city.
– Jag startade från ingenting. Byggde upp mitt företag med egna händer för familjens ekonomi, men musiken fanns hela tiden inom mig. Den var en ”baby” som behövde byggas upp, säger Cris Gera.
En vän lyckades övertala honom att vara med i en landsomfattande musiktävling som han vann i januari 2013.
– Efter det insåg att jag ville satsa på min musik helhjärtat.
Cris tänker att det tar tid att arbeta sig in i ett nytt land. Han har börjat studera pianopedagogik och låtskrivning på Framnäs folkhögskola, startat nytt företag och är med i nätverket (ICON) för fristadsmusiker.
– Låten ”Piteå för alla” är speciell för mig på många sätt och den första låt jag skrev i Sverige. Den handlar om gemenskap och om att vara stolt över platsen man bor på. Jag var rädd att jag skulle få höra ”åk hem” men det jag fick uppleva var kärlek. Därför kom låten till mig, säger han.
Cris Geras lärare på Framnäs Gustav Afsahi och hans fru frilansmusikern Leyli Afsahi, hjälpte honom att spela in den i skolans studio. Nu har de sökt stipendier och väntar på att börja spela in en video som ska göra låten mer viral och sprida den utanför Norrbotten. Cris minns också gången han fick framföra sången under midsommarfirandet i badhusparken.
– Det gick bra men jag var så nervös. Alla var så vänliga, säger han.
Chris Gera är en produktiv entreprenör som hunnit bilda två band på kort tid. Mest spelar han afropop, afrojazz och hiphop och han använder sitt gehör.
– Ett av banden finns i Stockholm. Vi uppträdde nyligen på kulturhuset. Det var häftigt. Nu vet jag att jag måste jobba hårt för att bygga upp min musik. Jag har också ett pågående projekt tillsammans med andra musiker i Norge. En dag vill jag nå ut med min musik utanför landets gränser. Ut i världen.
Zimbabwe är ett vackert land med kärleksfulla människor men den politiska grunden är inte bra. Några är rika, många far illa.
– Jag hoppas att landet blir fritt och att folkets vilja respekteras. Jag skriver för folket. När jag är död och begraven kommer min musik fortfarande att tala i många år framöver.
Cris äldsta son idrottar. Barnen blir bjudna på barnkalas. Hela familjen går i kyrkan och Cris sjunger i kör och de äter tacos till middag. De har många vänner och snart firar de första sin första jul.
– Innan jag kom hit fick jag höra en förutfattad mening. Man sa till mig att jag skulle mötas av ett land med mycket rasism. Det stämmer inte.
– Piteå bevisade motsatsen. Piteåborna omfamnade oss på ett underbart sätt. Min fru älskar att bo här och mina barn känner sig hemma, säger Cris Gera.