Tidigt på morgonen den 28 september vaknade Kurt Hofgren av en öronbedövande explosion. En spegel rasade över sängen och golvet fylldes av glassplitter. Utan att förstå vad som hänt försökte en desorienterad Kurt kontakta räddningstjänsten, utan att komma fram. Snart hördes sirener och en person kom för att föra han och hans fru ut ur byggnaden. När han kom ut förstod han. En bomb hade exploderat i området.
– Det var en väldig knall. Det var en bomb som var ordentligt överdimensionerad. Dessa bostadsrätter består av 52 separata hus och inte ett enda hus förblev opåverkat av sprängningen. Vartenda ett måste renoveras, säger han.
Kurt Hofgren och hans fru klarade sig utan skador. Värre var det för deras granne, en 25-årig kvinna, som dödades i attacken. Kurt minns tydligt hur hennes mamma skrek när hon utan resultat försökte få liv i dottern.
– Vi hörde hennes mamma skrika. Det lät som att hon var så nära. Vi trodde först att hon var rädd och hade ångest. Det var först senare som jag förstod att hon ropade på sin dotter. Det var väldigt hemska skrik. Det var verkligen jättejobbigt. Vi kände dottern litegrann. Hon hade just avslutat sina läkarstudier. Jag kommer aldrig glömma de där skriken, säger han.
Den 25-åriga kvinnan blev offer för ett gängkrig hon inte hade något med att göra. Istället var det en grannfamilj med släktskap till gängledaren Rawa Majid, även kallad Kurdiska Räven, som var tilltänkta måltavlor i sprängningen. De fanns inte på plats vid tillfället för sprängningen utan hade redan valt att fly för sina liv. Kurt Hofgren och hans fru var nära vänner med familjen och berättar att de inte hade något med Rawa Majid eller kriminalitet att göra.
– Vi var nära vänner till den familj som var måltavla för bomen. De har inget alls med gängkriminalitet att göra. De berättade tidigt för oss att de hade en släkting de inte tyckte om. De var inte inblandade i något dåligt. De blev måltavlor bara för att de råkade vara släkt med Rawa Majid. Såpass brutal har den här kriminaliteten blivit, säger Kurt Hofgren.
Under många år gjorde sig Kurt Hofgren känd i Piteå för sitt engagemang i Piteå Summer Games och Piteå IF. 2019 flyttade han och hans fru till Uppsala. De har fortfarande inte kunnat flytta tillbaka till sin bostadsrätt. I väntan på att renoveringen efter sprängningen ska bli klar hyr de en lägenhet i andra hand, dock i samma område. Kurt Hofgren berättar att han fortfarande kan känna obehag efter händelsen och att den nyss uppblossade våldsvågen gör att tankarna kommer tillbaka.
– Absolut känner jag att det påverkar. Känslorna från spräningen kommer tillbaka. Det blir som en flashback. Det räcker med att en bil kör förbi lite för fort så blir man på alerten. Taggarna är direkt utåt. Är det sent på kvällen blir det svårt att somna. Det ligger som ett blött filter runt omkring oss hela tiden, även om vi klarar vardagen, säger han.
Trots obehaget och våldet de upplevt känner inte Kurt eller hans fru någon ovilja mot Uppsala.
– Jag känner inte något negativt kring Uppsala som stad. Däremot kan man känna att ”varför flyttade vi för att hamna i det här eländet”. Men vi vill inte flytta. Vi hoppas att läget ska bli bättre, säger han.
Gängkriminaliteten har fått stort genomslag i den politiska debatten och nu driver regeringen på för visitationszoner och hårdare straff. Kurt Hofgren säger att många riktar sin ilska mot invandrare, men känner själv inga sådana känslor.
– Jag vet att det finns dem som fått ett hat mot invandrare, men jag tillhör inte dem. Det här är ett fåtal personer som ställer till problem för alla som sköter sig bra. De gängkriminella ska bekämpas, men man kan inte dra alla över en kam bara för att de ser ut som dem. Det är lätt att falla i fällan, men det gäller att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.
På det stora hela säger Kurt Hofgren att han och frun fått bra hjälp för att hantera det inträffade. Minnet av den dödade kvinnan dröjer sig däremot kvar.
– Hade hon inte dött så hade det varit lite lättare att hantera sorgen efter sprängningen. Det känns så meningslöst, säger han.