Det var i november 1936 som några av Piteås på den tiden mera framträdande personer gick ut med ett upprop om samling till ett möte i Rådhuset i Piteå.
Bevara de gamla minnena
Uppropet var undertecknads av borgmästare David Markström, rektor Anton Krook, fabrikör Axel Lundberg, kantor Olof Selinus, trävaruhandlare K.A. Forsen, Fr. Forsen samtliga i Piteå samt P.A. Berglund, Bergsviken och hade följande lydelse:"Under de senaste åren har både samtalsvis och i stadsfullmäktige framhållits såsom ett önskemål för vår bygd att fornminnesvården måtte tillgodoses på ett bättre sätt. Nutidens utveckling medför ett omdaningsarbete av sådan beskaffenhet, att man måste befara att föga blir kvar av sådant, som påminner om gångna tider. Gamla byggnader, av kulturhistoriskt värde rivas eller förändras och ålderdomliga saker förstöras. För att i någon mån kuna bevara de gamla minnena från svunna tiders levnadssätt är nödvändigt att en förening för fornminnesvården bildas"
Till mötet kom sammanlagt 19 personer, 16 från Piteå och tre från Norrfjärden. Under kantor Olof Selinus ledning, och med drätseldirektör Axel Bengtsson som sekreterare, beslöts bilda förening med namnet Pitebygdens fornminnesförening för att "inom Pitebygden tillvarata och vårda gammal norrbottnisk kultur, väcka kärlek til hembygden och befordra hembygdsvård".
Det fastslogs vidare att föreningens samlingar skulle inrymmas i bygdegård eller museibyggnad i Piteå stad. Samtidigt ingavs att en framställning till Piteå stadsfullmäktige att få överta Blomska gården i kvarteret Lekatten, vid Lillbrogatan, och att den byggnadens skulle återuppföras på lämpligt område. Årsavgiften fastställdes då till två kronor per år (i dagens penningvärde drygt 50 kronor) och ständig medlem skulle erlägga en engångsavgift av 10 kronor ( dagens penningvärde drygt 260 kronor)
Till interimsstyrelse valdes kantor Olof Selinus, trävaruhandlare K.A. Forsen och fjärdingsman Knut Eriksson, Håkansö.
Flytt till Kvarnbacken
Den Blomska gården flyttades småningom till Kvarnbacken i Piteå, där den fortfarande står kvar. Museet invigdes den 28 juni 1942 . Byggnaden är numera igenbommad sedan Piteå sameförening, som senaste gäst, flyttat ut.1963, när Arne Forsen var drivande ordförande i föreningen, klagades det över att museet med sin lokalisering hade få besökare som kom för att se de intressanta samlingarna.
Det dröjde fram till 1967 innan museiföreningen, då under ordförandeskap av överskötare Axel Fjällström, fick byggnaden elektrifierad.
Många förslag
Fem år senare påpekades att byggnaden på Kvarnbacken och verksamheten låg ocentralt ur turist- och besöksynpunkt. Huset hade då också varit utsatt för svår skadegörelse. Kulturnämnden tillstyrkte en snar flyttning. Föreningen önskade få plats för byggnaden i ett område kring Rådhustorget. 1976 väckte dåvarande ordföranden Gustaf Nyberg, Arnemark, tanken att få museet placerat i stadsparken. Det var för övrigt också det året som museet en tid kunde ha en AM-anställd person, Eva Landberg från Öjebyn, för att inventera och katalogisera museets alla föremål.Bara en kort tid därefter väckte prosten Henrik Sandberg, Öjebyn, tanken att flytta Piteåmuseet till prostgårdstomten i Öjebyn och därmed inlemma prostgården i museiverksamheten. Kommunfullmäktiges ordförande Tage Hansson tyckte iden var bra men kommunstyrelsens vice ordförande Kjell Carlsson förkastade tanken. Han hävdade att prostgårdstomten skulle bevaras som grönområde. Carlsson tyckte däremot att det vore bättre att få byggnaden flyttad intill dåvarande ungdomsgården Ladan, upp mot Rådhustorget..
Konstateras kan att, 70 år senare, den gamla museibyggnaden fortfarande står kvar på Kvarnbacken men för andra ändamål och att Piteå museum sedan 1980 är inrymt i Rådhuset, som efter kommunförvaltningen en tid också nyttjats som Stadsbibliotek.