Att bli polis har varit hennes dröm sedan hon gick i högstadiet men det är först nu som hon kommit sig för att söka.
– Jag tänkte att nu eller aldrig. Jag är ju 47 år men känner mig stark på alla sätt, både mentalt och fysiskt, säger Ulrika Lindkvist Petterson som i dag jobbar inom psykiatrin på ett boende.
Det som fick henne att söka var att hon kan stanna på orten.
– Jag har hemmavarande barn så för mig är det viktigt att få vara i Piteå. Om tio dagar får jag besked och om svaret blir positivt svar kan jag boka tid i Stockholm för fysik- och psykologitest, sen får vi se om de vill han en tant, säger hon.
Ulrika Lindkvist Pettersson vill byta yrke för att göra skillnad.
– Jag tänker att de år jag har jobbat inom vården kan ha betydelse. Man får se baksidan av det psykiska måendet. Jag kom hit för att höra mig för lite mer om jobbet och poliserna här verkar tycka att jag har gjort rätt som har sökt, säger hon.
Ordningspolisen David Carmenholdt är rekryteringsansvarig i Pite Älvdal och han ringer runt till de som har sökt.
– Vi märker av ett intresse bland 30–45-åringar som har 20 år kvar av yrkeslivet. Det har nog mycket att göra med beslutet att man nu kan välja tjänstgöringsort, säger han.
Carmenholdt berättar att många som de möter kan ha en skev bild av vad man tjänar eller vad yrket innebär.
– Man kan också vara orolig för testerna. Men kan vi bara dämpa deras oro så är de ofta beredda att söka, säger han.