Åsa Ivarsdotter, komiker, underhållare.
Åsa Ivarsdotter: underhållare, komiker, talare:
– Jag är på väg ut ur klimakteriet efter att ha haft problem med hormonerna i massor med år. Jag började känna av besvär när jag var i 45-årsåldern, men då förstod jag inte vad det var. Det var egentligen först när jag gjorde min hysterektomi för några år sedan som jag förstod att nu är det klimakteriet som gäller.
Åsa är nördigt påläst om hormoner och lagt ut extremt mycket pengar på hormonhälsa då hon inte fått den hjälp hon behövt via vården.
– Den första riktiga hjälpen fick jag från en hormonklinik i Stockholm. Här blev jag lyssnad på för första gången och fick förstå att tillskott av näring är en av byggstenarna för att stödja kroppen i den här processen. Näring och bioidentiska hormonplåster började jag med då.
Åsa berättar om många tuffa år inom vården då hon inte blev trodd.
– Jag kunde berätta att jag sov dåligt och kände mig nedstämd. Då fick jag höra att jag var deprimerad och skulle få medicin mot det.
Nu ser Åsa fram emot "den andra våren" som tiden efter klimakteriet kallas i Kina. De jobbiga åren försöker hon tänka positivt på.
– Jag älskar mig själv mer nu än tidigare i livet, jag gör som jag vill och tar tid för mig själv.
Mari Wigren, krögare på Ångbryggeriet och Oglamoröst.
Mari Wigren, krögare Ångbryggeriet och Oglamoröst:
– Jag har faktiskt lite ångest inför klimakteriet. Jag är inte där än men jag är 45 år och är väl där snart. Förhoppningsvis får jag ha kvar min fru och mina vänner när det väl händer. Vännerna säger ibland att jag måste vara i förklimakteriet och kanske är det så. Ibland känner jag inte riktigt igen mig själv och jag kan vara lynnig i humöret.
Mari har starka minnen av hur hon gick i mataffären med sin mamma som plötsligt började toksvettas och fick slita av sig jackan.
– Hon fick typ panik av värmeslag. Jag brukar prata med henne om klimakteriet och vet att det ju kommer att hända. Tack och lov kan man prata mer öppet om det numera och behöver inte skämmas.
Lisa Hellmer, ägare och vd för Pensionatet.
Lisa Hellmer, ägare och vd för Pensionatet:
– Jag är inte riktigt påverkad av klimakteriet ännu, men jag fyller 40 år den 30 mars så det är väl dags snart, säger Lisa vars pms blev mycket värre efter att hon fött barn.
– I somras fick jag vara i växthuset i en vecka för att inte fullkomligt explodera, för att stilla mina känslor. Min sambo kan säkert intyga hur trevligt vi hade det.
Hon tycker det är bra att fler talar högt om klimakteriet, men är upprörd över att kvinnors hälsa är så lågt prioriterat.
– Jag tycker mig dock se en massa ”privata initiativ” som bidrar till att göra saken bättre. Allt från att många av mina vänner utbildar sig inom ämnet till företag som lyfter frågan, säger Lisa som tycker det är viktigt att alla drar sitt stå till stacken för att skapa förändring.
– Därför är jag glad och tacksam att vi har Pensionatet och kan använda platsen som plattform för hormonell hälsa och klimakteriet.
Magdalena Pajala, längdtränare på Älvsbyns skidgymnasium.
Magdalena Pajala, före detta elitskidåkare, tränare på skidgymnasiet i Älvsbyn:
– Jag har många i min närhet som haft stora besvär i övergången till den här nya fasen i livet. Det har varit både klassiska problem med värmevallningar men också psykiska besvär som nedstämdhet, så jag vet hur jobbigt det kan vara. Innan jag fick barn hade jag själv stora hormonella problem och fick veta att om jag ville ha barn skulle jag behöva hormontillskott. Nu är ju jag en nyfiken själ så jag sökte mig direkt från den vanliga vården och fick hjälp via naturmedicin och kinesiologi.
Magdalena tycker att vården av hormonella problem kan bli mycket bättre.
– I dag handlar mycket av vården på det här området om att stilla symptomen, man går sällan till roten med problemet.
Kata Nilsson, kommunalråd i Piteå.
Kata Nilsson, kommunalråd:
– För mig känns det skrämmande att tänka på klimakteriet. Jag är inte där än men jag har det extremt jobbigt i min menstruationscykel. Besvären är så svåra att jag faktiskt funderat på att ta bort livmodern och äggstockarna för att slippa alla problem som jag dras med under tre av fyra veckor. Men om man tar bort allt så försätts man i ett tidigt klimakterium, vilket jag är rädd för då jag inte vet hur det skulle bli, säger Kata och tillägger:
– Vid mens får jag väldigt ont i kroppen och feberlika symptom och min pms tror jag kallas pmds (premenstruell dysforisk störning, reds. anm). Jag blir så nedstämd den här tiden att jag behöver antidepp-medicin.
Kata är kritisk till den vård som finns att tillgå för kvinnor som har hormonella problem.
– Det forskas för lite kring de problem man kan ha då man har en livmoder. Halva befolkningen ska inte behöva lida av olika hormonella symptom för att det inte finns tillräckliga medicinska kunskaper.
Tina Sandström, föreståndare för Badhusparkens kafé och projektledare. Tidigare ordförande för Kvinnojouren Lillasyster.
Tina Sandström, föreståndare för Badhusparkens kafé och projektledare, tidigare ordförande för Kvinnojouren Lillasyster:
– Jag är 43 år och tror inte att jag kommit i klimakteriet ännu, men jag har haft en hormonspiral i tio år så jag har inte haft mens under den tiden. Men varken min mamma eller min mormor hade några kraftiga klimakteriebesvär och min mamma fick sitt sista barn då hon var 43 år.
Hon känner dock att hon är på väg dit och pratade nyligen med systern Sara om att äta östrogen för att förebygga benskörhet.
– Men jag vet ungefär lika lite om klimakteriet som killar vet om mens, säger Tina som dock gärna skulle vilja veta mer om hur lätt eller svårt det är att få hjälp för sina eventuella besvär.
– Män kan få Viagra på postorder nu, men kvinnor tappar också lusten under klimakteriet, säger Tina som har märkt att kvinnor inte blir tagna på allvar inom det här området heller.
– Det förvånar mig inte, samtidigt är det också typiskt kvinnligt att inte klaga.
Yvonne Burwall, verksamhetsledare på ABF Piteå
Yvonne Burwall, verksamhetsutveckare ABF Piteå
– Det är lite "hysch, hysch" kring klimakteriet, i samband med att vi får mens får vi hem små välkomstprover och information om att: "det här händer i din kropp". Det är ju jättebra, men det finns inget motsvarande när vi hamnar i klimakteriet. Jag hade dålig koll själv, jag trodde bara att det var svettningar.
Hon drabbades istället av kraftiga hjärtrusningar och svår ledvärk, men på hälsocentralen upplevde hon att mentaliteten var: "Nu är du i klimakteriet, bit ihop".
– Men jag hade så svårt att förlika mig med det, för man vill ju må så bra man kan, säger Yvonne som istället fick information av SVT-serien "Klimakteriet – det ska hända dig med".
En gynekolog i Luleå skrev ut hormonplåster.
– Det dröjde bara några dagar så var mina besvär borta, men det negativa är att de är slut på apoteken hela tiden, säger Yvonne som överlag upplever ett ganska svagt intresse kring klimakteriet.
– Det kan jag känna en sorg över, för vi kommer alla att hamna där.
Charlotta Wallsten, vd för Wallsténhus.
Charlotta Hedman Wallstén, vd för Wallsténs i Piteå AB.
Hon förstod att hon hamnat i klimakteriet när hon började prata med sina väninnor om de symptom hon börjat känna av. Hon tycker det är bra att det pratas mer om klimakteriet, görs tv-program och skrivs artiklar.
– Det är positivt att ämnet lyfts och pratas om då majoriteten av kvinnor ska genomgå det. Det är jättestor skillnad mot för bara några år sedan.
Hon sökte hjälp för sina besvär och fick det också. Hon mår bra på det läkemedel hon har fått utskrivet men är lite orolig för framtida uttag i den restnoteringskris som råder.
Även om hon själv fick hjälp som fungerar är hon lite fundersam kring klimakterievården.
– Jag vet inte hur mycket forskning det bedrivs men det känns lite som att vården inte riktigt hänger med då symtomen kan yttra sig så olika.
Brith Fäldt, ordförande för Vänsterpartiet i Piteå.
Brith Fäldt, ordförande för Vänsterpartiet i Piteå:
– Jag var i klimakteriet i 50-60-årsåldern och hade besvär under cirka fem års tid. Jag hade tur och mina besvär var inte så svåra. Visst hade jag störd nattsömn ibland och svettades som en gris men jag led inte så mycket att jag behövde medicin.
Hon har dock umgåtts och jobbat med kvinnor som haft det mycket värre.
– Jag minns en kvinna som jag jobbade med på arbetsförmedlingen. Hon hade otroligt stora besvär med svettningar som kunde hålla i sig i någon timme. Hon tvingades sätta servetter mellan brösten. Hon jobbade dessutom i receptionen och skulle möta människor. Det var så kränkande för henne. Här måste arbetsgivare bli mer lyhörda för kvinnor som har det besvärligt. Ingen ska behöva stå ut med det hon fick stå ut med.
Hon är glad över att det i dag finns en större kunskap och att tiden är över då kvinnor bara skulle bita ihop och gå vidare.