Anledningen till att hon inte fanns med bland systersonens arvtagare är att hon varit fosterbarn i familjen och alltså inte hans biologiska moster.
I sitt överklagande skriver Piteåkvinnan att den nu avlidna mannen alltid sett henne som sin moster och att han förmodligen inte vetat om att de saknade blodsband.
Hon berättar att mannen, som bott i södra Sverige, många gånger särskilt under barndom och tonår vistats hos hennes familj uppe i Piteå, ibland hela somrarna.
Hon påpekar också att mannen i Vita arkivet uppgett att det fanns både ett testamente och ett gåvobrev hos en bank i Stockholm och han angav även "mostern" som den vilken ägde rätt att ändra/agera om någonting var oklart. De höll kontakt livet igenom.
När han så avled i juli 2019 efterlämnade han ett arv på 2 531 945 kronor, men något testamente eller gåvobrev återfanns aldrig hos den uppgivna banken.
Då bouppteckningen gjordes kunde inga kända arvtagare hittas, varpå hela kvarlåtenskapen kom att tillfalla Allmänna Arvsfonden.
Piteåkvinnan överklagade till Kammarkollegiet, som nu utrett frågan – och avslagit hennes överklagan.
Kammarkollegiet finner att arv kan avstås till en person om denne varit beroende av den avlidnes bistånd, vårdat denne under livet eller om den avlidne klart uttryckt detta som sin vilja, vilket inte är fallet här.
Beslutet kan inte överklagas och PIteåkvinnan går därmed miste om miljonarvet.