Första boken hon skrev var en "Pite-bok" som inte krävde så mycket research. I sin andra bok har hon bytt miljö totalt och berättat om de ungdomar i Göteborgs utsatta förort som båda har för tunga ryggsäckar men på olika sätt.

– Bokens titel är egentligen "Utan att passera: Gå!", men förlaget tyckte det var för krångligt. Det handlar om att man inte får passera. Issa som definierar sig som tjej men har en killes kropp och Aaden som är en flyktingpojke från Somalia, som inte passerar som svensk. Båda har vad den andre saknar, men de hjälper varandra att fortsätta gå. 

Lova Lakso är utbildad socionom och har arbetat med ensamkommande flyktingbarn tidigare. Nu arbetar hon på en ungdomsmottagning i Göteborg där hon är bosatt sen flera år tillbaka. Hon arbetar 80 procent för att hinna skriva på måndagarna, men den tiden försvinner ofta som tiden gör när man har småbarn, berättar hon. 

– Förut skrev jag på semestern men det är ju då man har minst tid egentligen. Jag skulle egentligen behöva vara tjänstledig och få ett stipendium för att ha tid att skriva, säger hon med ett skratt. 

Skrivandet känns viktigt även om det är hårt jobb som inte egentligen lönar sig ekonomiskt. 

– Skrivandet är ett sätt att äga öden på ett sätt jag inte kan göra i mitt jobb. Alla händelser och karaktärer är påhittade, men genom mina jobb och mina utbildningar har jag ändå kunnat få en känsla för hur en människa är. Dess personlighet. Vi är inte så olika som vi tror egentligen. 

Hon berättar att hon skriver fram sina karaktärer, mån om att de ska kännas äkta, och låter dem bestämma händelserna istället för tvärtom, göra deras inre rättvisa. Det är först när hon är färdig med boken som hon känner att hon lärt känna sina karaktärer. Ändå känner hon ingen tomhet när boken är färdig och planerar inga serier. 

– Nej jag känner ingen tomhet. Snarare så att jag blåst liv i karaktärerna och att allt det som ska stå i boken står där, sedan får jag möta bokens karaktärer och handling genom läsarna istället. Jag får ta del av deras känslor och upplevelser av boken. 

Ingen bok är skriven en gång betonar hon. Det är en lång process med mycket hjälp av förlagets redaktörer för att skapa en bok. 

Lova Lakso beskriver skrivprocessen lite som att dreja. Man börjar med en lerklump som man måste forma till något.

Foto: Malin Nyberg/Pressbild

– Det är lite som att dreja. Man börjar med en lerklump som man måste forma till något. Det är samma sak med en bok, och det är den processen som är rolig. 

Att bli nominerad till Augustpriset betyder mycket. 

– Jag blev förvånad och lättad. Lika förvånad och lättad som när de valde att ge ut min första bok. Det är värt att göra det jag gör, säger Lova Lakso.

Boken behandlar tunga ämnen som utanförskap, sexuella övergrepp, barn på flykt och frånvarande föräldrar. Ändå vill hon inge hopp med sin bok.  

– Vuxenböcker gör nästan en poäng av sorgliga och snöpliga slut, men i ungdomsböcker är det viktigt med hopp.

Kanske kommer det av arbetet som kurator på ungdomsmottagningen. Där arbetar hon med att hjälpa ungdomarna att göra det outhärdliga begripligt och att forma en berättelse om sig själva och sina egna känslor, tankar och upplevelser. 

– Ångest är ett symptom på något outhärdligt som man möter tillsammans. 

På frågan om hon även mött det outhärdliga med sina karaktärer blir svaret att så kanske det är. 

– Jag har givit mina karaktärer varsitt kreativt uttryck. Kreativitet är det viktigaste vi har för att hantera ångest. Det finns alltid hopp. 

Det måste få finnas hopp i ungdomsböcker.