Sedan 1 mars i fjol kan butiker ansöka om tillträdesförbud för personer som återkommande stjäl eller trakasserar anställda. Men såväl arbetsgivarorganisationen Svensk handel som enskilda handlare är kritiska till hur lagen tillämpas, något som PT skrivit om tidigare.
I Norrbotten har 22 ansökningar om tillträdesförbud inkommit till Åklagarkammaren i Luleå sedan lagen infördes. Av dessa har sju beviljats och två är fortfarande under utredning. En av ansökningarna är från Jeansbolaget i Piteå och avser en man som försökt stjäla från butiken och sedan hamnat i bråk med väktare när han ertappades. Ansökan fick avslag.
– Jag arbetade inte här då och kan inte uttala mig om just det fallet, men jag antar att det kom till en punkt där det blev ohållbart. Det kan inte vara så att en person som kommer in och tar grejer flera gånger ska få fortsätta komma in i butiken, säger Adrian Sandberg, butikschef.
Motiveringen till att ansökan avslogs var att det saknades underlag för att mannen tidigare utsatt aktuell butik för brott och att det var flera år sedan han senast registrerades i belastningsregistret för ringa stöld/snatterier.
Svensk handel har gått igenom de första 200 ansökningar som inkommit sedan lagen infördes och konstaterar att sju av tio får avslag. En tredjedel med motiveringen att det saknas tidigare fällande domar.
– Kravet på tidigare domar går helt på tvärs med lagens intentioner och riskerar att göra den tandlös. Åklagarnas tolkning av lagen måste förändras, har Svensk handels vd Karin Johansson tidigare slagit fast.
Åklagare Sara Berlin i Luleå menar dock att det inte krävs tidigare domar för att ett tillträdesförbud ska kunna utfärdas.
– Vi gör en helhetsbedömning i varje enskilt fall utifrån det underlag vi har. Det kan vara domar, anmälningar, åtalsunderlåtelser, strafförelägganden och uppgifter i pågående förundersökningar. Men för att ett förbud ska utfärdas krävs det att det handlar om upprepade händelser mot samma butik, ett tydligt tidsmässigt samband och viss allvarlighet.
Apropå kritiken från handeln konstaterar hon att lagstiftningen är relativt ny.
– Då blir det alltid en praxisutveckling som på sikt bidrar till att man får en större vägledning till hur ärenden ska handläggas och vilken information som behövs.