Simon Wallinder har fiskat sedan barnsben och det är hans största intresse. "Jag var så känsloladdad med adrenalin och alla timmar man lagt bakom fisket som har lett hit", säger han.
Exakt var fisketuren ägde rum vill han inte säga, annat än att det var i Norrbottensfjällen. Platsen bestämdes på måfå under fredagen efter att han och en kompis svängt av från skoterleden och fortsatt fram till en av sjöarna på kalfjället.
– Det var inte ett skoterspår och det var inte borrat någonstans. Vi slog upp tältet och riggade i gång värmen och sen på kvällen fick jag en mindre röding, säger Simon Wallinder.
På lördagen började kompisarna att fiska klockan sju på morgonen i tältet och när det var dags för en kaffepaus satte han fast spöet i tältsängen och gick ut för att hämta kaffepannan.
– Redan då kom det en fisk och small på och flyttade hela tältsängen så jag visste att det fanns stor fisk här, men den slet sig tyvärr.
Han fick däremot upp en röding som vägde kring kilot.
– Jag var i eld och lågor bara av den. Jag tyckte att det var jättekul. Vi gick fram 10–15 meter och borrade ett nytt hål och stod där, filosoferade och bara njöt av fjällutsikten, berättar Simon Wallinder och fortsätter:
– Jag rörde lite lätt på spöet och plötsligt blev det tvärstopp. Jag gjorde ett riktigt hårt mothugg, jag hade ingen aning då vad som väntade men ganska snabbt förstod jag att den här är ganska stor.
I handen hade han ett vanligt pimpelspö med knapp.
– Jag fick greppa tag med vänsterhanden om linan och med högerhanden höll jag i spöet och på knappen. Den brassade iväg och for med 15 meter lina ungefär.
Han fick ta hjälp av kompisen att hålla i spöet och hålla in knappen medan han själv tog tag i linan med båda händerna.
– Pulsen steg och jag kände hur adrenalinet flödade i kroppen, jag hörde varenda hjärtslag och jag blev andfådd. Jag kände att den här var rejäl och jag tänkte hela tiden: Lossna inte, lossna inte.
Rödingen kom ganska snabbt tillbaka och Simon var snabb att dra tillbaka linan för att hålla den spänd hela tiden. Han säger att han lät fisken få bestämma eftersom han egentligen inte hade rätt grejer för en sådan fisk.
– Jag följde bara med. Så länge jag höll spänd lina tänkte jag att det kanske går bra. Jag drog tillbaka linan och fick den ganska nära hålet men den var inte riktigt klar än och gjorde ett likadant rus på 15 meter igen. Då var det bara att hålla i hatten och nypa åt fingrarna det man tordes runt linan utan att spänna för hårt så linan gick av.
– Då steg pulsen ytterligare och jag tänkte hur fan ska jag lyckas med det här?
Till slut, efter cirka tio minuters kamp, lyckades han lirka fjällrödingen till hålet och drog lite hårdare men kände att något inte stämde. Han började skopa ur snö och is och tittade ner i det kristallklara vattnet.
– Då såg jag bara ett stort huvud. Den var för alldeles för stor och tog sig inte genom hålet. Vad ska jag göra, tänkte jag, jag hade ingen huggkrok med mig så jag la mig ner på magen och stoppade ner hela armen och axeln och fick precis tag med långfingret bakom en gäl och kunde slita upp den ur hålet.
– Jag föll baklänges, jag tittade på den och var så känsloladdad. Det kom tårar och jag skrek rakt ut: Yes, äntligen.
Fjällrödingen var 72 centimeter lång, 22 centimeter mellan mage och rygg med en vikt på 6,2 kilo. Ett rekord för Simon Wallinder som säger att det är extremt ovanligt att få en vildfångad fjällröding över 4 kilo.
Blir det påskmiddag eller landar den i frysen?
– Den har landat i frysen orensad i väntan på att jag ska försöka komma i kontakt med någon som kanske kan stoppa upp den.
Han vill ha kvar den som minne.
– Jag vill kunna se tillbaka och bära på ögonblicket som var just då och känna att den var helvetes stor. Det har bara varit en dröm men nu blev det verklighet.
Kommer du fiska mer i påsk?
– Jajamän, vi har husvagn uppe i Kronogård så där fiskar vi i princip varje helg men då är det ju mer eller mindre inplanterad fisk. Det finns även vildfisk men inte i samma storlek.
Det blir inte något nytt rekord då?
– Nej, inte under påsken men man ska aldrig säga aldrig. Det blir ett svårslaget rekord. Jag ska ha det som mål i livet att försöka toppa det. Jag fick ju den här på ett vanligt gammalt hederligt pimpelspö med knapp.
Känns det extra kul?
– Ja, för många i dag kör rullar med slirbroms och grejer, då kan du hantera fisken på ett helt annat sätt. Nu fick jag justera med nyporna bara efter känsla, så det var en riktig jävla upplevelse.