I slutet av november lämnade Agnes Bergkvist, 19 år, Piteå för Saudiarabien. Där jobbar hon nu som chef för en nystartad ridskola.
– Jag blev head huntad till ett jobb här och fick en bra möjlighet, så jag kände varför inte. Är det någon gång man ska åka är det väl nu när man inte är bunden till någonting, säger hon när PT når henne i solen.
Projektet finansieras av en landets många prinsessor.
– Hon är boss och skjuter in pengar för att få det att gå runt. Det är väldigt coolt. Så ibland är jag på ridskoleanläggningen som är helt ny och ibland är jag på slottet där det också finns ett stall, säger Agnes Bergkvist.
2017 uppskattas den saudiska kungafamiljen bestå av mellan 12 000 och 15 000 prinsar och lika många prinsessor.
– Det finns en kung som bestämmer allt. Sedan finns det ganska många prinsar och prinsessor som inte har någon makt, men som är väldigt rika och inflytelserika, säger Agnes Bergkvist.
Hon får ta del av lyxen och spenderar tid på slottet även när hästarna vilar.
– På slottet har de tjänare och betjänter till allt. Allt från att städa och ta hand om barn till att sköta hästar. Maten kommer liksom när de knäpper med fingrarna och det är väldigt lyxigt kan man väl säga. De har en helt annan vardag.
Hon beskriver dock kungligheterna som "vanliga människor".
– Jag blev bjuden på middag och vi satt och pratade i över två timmar. De ville veta mycket om Sverige och så. De är väldigt inbjudande och det tycker jag generellt att vanliga människor också är här. De är väldigt mån om att man ska må bra oavsett om de har tio kronor på kontot eller tio miljarder på kontot. Det är samma gästfrihet, säger Agnes Bergkvist.
Saudiarabien är ett av världens mest extremkonservativa länder och när Piteåtjejen lämnade Sverige hade hon ett antal förutfattade meningar med sig i bagaget.
– Absolut. Jag tänkte att de skulle vara väldigt korta och inte vilja veta särskilt mycket. Väldigt inne i sitt. Men de vill veta allt om världen och vad jag tycker och tänker. De är väldigt open minded. Det är en fördom som jag fick krossad, säger hon och fortsätter:
– Något som ser ut ungefär som jag tänkte är väl att det i princip bara är män som jobbar. De kvinnor som jobbar i till exempel mataffärer känns lite tillbakadragna. Så de har några år av jämställdhetsarbete att ta igen och det har jag fått bekräftat, men de är på gång och det är bra.
Piteåbon går dock själv inte obemärkt förbi, konstaterar hon.
– Jag är inte den som blir nedtryckt på något sätt utan jag kör på som vanligt. Det är vissa saker med klädsel, man ska inte visa för mycket hud och om man är ute bland folk ska man helst ha på sig en kofta eller något. Men jag går inte runt med slöja eller så, det säger jag nej till.
Har du fått några reaktioner?
– Nej, de är väldigt trevliga här. Speciellt när det kommer folk från utlandet. De förstår att det här inte är min vardag. Sedan vill man ju självklart inte vara otrevligt, så man får höra sig för lite. Men det fungerar jättebra.
Det finns dock vissa språkbarriärer då huvudspråket i Saudiarabien är arabiska.
– De flesta som är välutbildade pratar engelska och franska också, men antingen kan de flytande engelska eller ingen alls. Jag har fått lära mina hästskötare vad vatten och häst betyder, så det är på den nivån. Teckenspråk är dock underskattat, säger Agnes Bergkvist och skrattar.