Piteåbon Widad Abdaljawad och hennes syskon befinner sig i flyktinglägret Maghazi Camp i centrala Gaza. I början av november bombades lägret av israeliska styrkor. (Arkivbild)
I slutet av augusti åkte 60-åriga Widad Abdaljawad till Gaza för att hälsa på sin familj och för att hjälpa sin sjuka bror. Nu sitter hon fast i kriget mellan Israel och Hamas och kan inte ta sig hem. I en intervju med PT vittnar hon om en miljö som präglas av fullständig skräck och desperation.
– Det är katastrof här i Gaza. Jag orkar inte mer. Det är brutalt det som pågår här. Det är en massaker. Vi mår inte bra. Vi kan inte sova och vi är rädda hela tiden. Jag längtar efter Sverige. Jag vet inte om vi kommer att överleva eller om vi ska dö här, säger hon.
HÖR UTDRAG UR INTERVJUN NEDAN:
Många Piteåbor känner igen Widad Abdaljawad från hennes år som anställd på Ica Kvantum. Nu befinner sig Widad och hennes syskon i flyktinglägret Al-Maghazi i centrala Gaza, samma flyktingläger som den israeliska armén upprepade gånger bombade i början av november och där över 50 personer dödades. Tillsammans med tusentals andra har de tagit skydd i en skola som drivs av FN-organet UNRWA. Widad Abdaljawad beskriver en situation som präglas av brist på förnödenheter och trängsel.
– Det är ungefär 7000 personer här. De delade upp klassrummen och det bor mellan 60-80 personer i varje klassrum. Det är katastrof. Sjuka människor går ut på gatan och tigger bröd och kläder till sina barn.
Piteåbon Widad Abdaljawad är fast i Gaza tillsammans med sin syster Khawla Abd Eljawad. Nu vittnar hon om det totala kaos som drabbar civila i kriget mellan Israel och Hamas. "
Det enorma flyktinglägret ligger mitt mellan städerna Gaza City i norr och Khan Younis i söder. När den israeliska armén avancerade in i Gaza City flydde hundratusentals människor söderut. Många av dessa befinner sig nu i Al-Maghazi. Tidigare huserade lägret 35 000 människor. Nu uppskattar Widad Abdaljawad att cirka 70 000 människor befinner sig där. Flera människorättsorganisationer varnar för en humanitär katastrof, något Widad själv också vittnar om.
– Vi saknar vatten, vi saknar matvaror. De bombade alla butiker. Det finns ingenting. Vi vet inte vad vi ska göra. Det här kriget har skickat oss hundra år tillbaka i tiden, säger hon och fortsätter:
– Folket i Gaza lever i ett tillstånd av terror och panik. Var är Unicef och mänskliga rättighetsorganisationer? Var är västerländsk media? Ingen kräver att man ska stoppa kriget. Två månader har gått och ingen gör någonting.
Stridigheterna i Israel och Gaza bröt ut under lördagen. Här ses eld och rök efter en israelisk motattack mot Gaza.
När Widad Abdaljawad reste till Gaza åkte hon via Jordanien, varpå hon sedan korsade Israel och kom till Gaza norrifrån via Västbanken. Efter att kriget bröt ut är den norra gränsen till Israel stängd. Widad Abdaljawads enda hopp för att lämna Gaza går därför söderut, via gränsen till Egypten. Nu meddelar dock Israel att man omringat storstaden Khan Younis, vilket gör att den israeliska armén står mellan Widad Abdaljawad och hennes enda väg ut ur Gaza. Samtidigt vill hon inte lämna sin syster, som fått sin hörsel förstörd av israeliska raketer. Widad vittnar nu om en desperat situation där varje dag handlar om att försöka överleva.
– Jag vet inte vad jag ska göra. Det finns inget liv här, det finns ingenting. Vi väntar bara på vad vi ska göra, var vi ska gå, vart vi ska fly, var vi ska gömma oss från bomber och stridsvagnar, säger hon.
– Jag kan inte lämna min syster. Jag måste hjälpa henne härifrån. Eller så dör vi här tillsammans.
Hemma i Piteå sitter Widad Abdaljawads make, 78-årige Mahmoud Abd El Gawad. I det gula tv-ljuset från nyhetskanalen Al Jazeera följer han läget i Gaza.
– Jag bara gråter och gråter och tänker och gråter. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra, säger han och brister i gråt.
Widads make Mahmoud Abd El Gawad befinner sig i Piteå och följer utvecklingen via arabiska nyhetsmedier. "Jag bara gråter och gråter och tänker och gråter", säger han.
Via nyhetskanalen Al Jazeera följer Mahmoud Abd El Gawad slaviskt utvecklingen i Gaza.
Den israeliska offensiven har lagt stora delar av Gaza i ruiner. Hundratusentals människor befinner sig nu på flykt. (Arkivbild)
När PT träffar Mahmoud har han precis varit i den lokala moskén för att be. På köksbordet hemma i lägenheten ligger en Koran. När PT:s reporter frågar om han läser ur den för att känna tröst känner sig genast nödgad att poängtera att han inte stödjer Hamas.
– Vi är muslimer och alla muslimer läser Koranen, men vi har ju ingenting med Hamas att göra. Jag har bott i Piteå i 30 år. Min hustru har bott här i 25 år. Vi är som vilka andra människor som helst. Vi stödjer inte Hamas.
Mahmoud Abd El Gawad har bott i Piteå i över 30 år. Hustrun Widad har bott här i 25 år. Trots de många åren i Sverige känner sig Mahmoud nödgad att försäkra PT:s reporter att makarna inte stödjer islamisterna i Hamas.
78-årige Mahmoud Abd El Gawad väntar ängsligt på att höra nyheter om hur frun har det. "Jag har bara en gammal telefon, jag kan inte få kontakt med henne", säger han.
Från ensamheten i makarnas lägenhet försöker han nu hitta något sätt att hjälpa hustrun.
– Jag försöker hitta något sätt att skicka lite pengar för att hon ska kunna köpa lite mat, men jag vet inte hur. Jag vet inte hur jag ska hjälpa. Det finns ingen mat, inga mediciner. Ingenting. Det finns ingenting! Dygnet runt, bomber, bomber, bomber. Och hela världen är tyst! Ingen bryr sig om att stoppa kriget, säger han.
– Jag vet inte vad jag ska göra.
"Jag vet inte vad jag ska göra", säger Mahmoud Abd El Gawad om situationen.