Marie Hurtig, lärare i klass 5 på Munksunds skola i Piteå blir inte förvånad när hon får ta del av uppgifterna. Tanken var egentligen att hennes klass skulle bestå av 27 elever i årskurs fem. När höstterminen drog igång blev det dock så att 26 elever började i klassen, i dag är man nere i 25 sedan en elev bytt klass. Klassen har ett relativt litet klassrum och mycket begränsad tillgång till grupprum. Ute i korridoren finns ett bord med några stolar där eleverna kan sitta, ett annat grupprum kallat "Vita rummet" delas med resten av skolan.
- Det är en stor klass, före jul var det väldigt surrigt och stökigt, men nu är det mycket bättre. Det gäller att motivera eleverna, säger Marie Hurtig och berättar om det nya "belöningssystemet" som hon infört.
- Man får dela upp undervisningen också, under exempelvis matten så får halva klassen ha tyst läsning eller något annat som de kan klara av själva. Jag hinner helt enkelt inte hjälpa alla.
När PT hälsar på i klassen råder stor ordning och reda. Allt material måste först plockas undan från bänkarna innan eleverna får berätta vad de tycker om "sin stora klass"
- Man får vänta väldigt länge på hjälp ibland, säger Elin Persson, elva år och får medhåll av klasskompisarna.
Andra nackdelar som räknas upp är att det kan bli surrig och att man blir trött, och så bristen på grupprum. Fördelar finns dock också:
- Är det rast så är ingen ensam. Det finns många man kan vara med, säger Mikaela Wikdahl, tolv år.
- Det är kul att vara en stor klass också, man har många kompisar, säger Mattias Ringger, snart tolv år.
En ny rapport från IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, visar att lärartätheten spelar roll för hur mycket barnen lär sig. Minskar lärartätheten i en kommun förlorar alla elever på det och presterar sämre när det gäller betygen.