Så var ännu ett Musikens Makt över. För den som aldrig befunnit sig på Gültzauudden när ljusslingorna hängts upp, Strandscenen står präktig intill vattenbrynet och tonerna ljuder från varje hörn av området kan jag berätta att det är en festivalupplevelse olik någon annan. Ett praktexempel på hur en gratisfestival kan se ut när den är som allra bäst. För det kan för den oinvigde förefalla otroligt att en festival som kämpat i motvind under så många år ändå lyckas pricka in en sådan lineup. Jag pratade med projektledaren Elisabeth Rosenbrand innan festivalen om bokningsprocessen, svaret var att inte följa hypen utan gå på ett brett utbud med hög musikalisk kvalitet. Man behöver bara kolla på affischen för att se att det är sant. Asta Kask avlöses av Junior Brielle som avlöses av Hurula. Johan Airijoki, sedan Vasas Flora & Fauna, sedan Loreen.
Men vad Musikens Makt framför allt bevisar är att musiken inte behöver utesluta folkfesten. Dagprogrammet tar både upp viktiga ämnen och nöjen. På stranden badar besökarna och testar stand upp paddle, i Flickrummet sker ett författarsamtal. Det finns någonting för alla, med den gemensamma nämnaren att upphöja kulturen och sätta den i centrum. Jag tycker Piteå ska kasta ett öga mot grannstaden, det går faktiskt att bjuda in unga som gamla till samma rum.
Linnea Lundström