Allt är sig egentligen likt, vilket jag tackar för. Det är viktigt att vi känner igen oss, nästan i varje detalj. Enda skillnaden är väl att störstebror Sven-Erik inte tar på sig den klassiska rollen som den store hjälten. Han är faktiskt mer återhållsam. Istället får lillebror Olle lite mer utrymme.
Hur som helst krisar det till sig och starka känslor kommer fram när Sven-Erik efter många om och men avslöjar för bröderna att deras avlidne pappa, Stor-Erik, inte riktigt var så hjälteaktig som berättats. Vidare gör mellanbror Jan-Erik en intressant upptäkt, och någonting stort och farligt hotar tillvaron.
Pistvakt är kult och flera uttryck - bland annat stoscha, pjuk-larv, fjöl av och inte minst hojt - är redan klassiska.
Och så slår det mig att filmen spelades in i Arcushallen utanför Luleå. Snacka om att få till det.