Pissljumma Dylantolkningar
BRYAN FERRYDylanesque(Virgin/EMI)P
Nu, över 30 år sedan hans första solonummer, har Ferry valt att släppa en hel skiva med Dylan-tolkningar. Med undantag av några mer okända låtar som "Simple twist of fate", "Make you feel like me" och "Baby let me follow you down" handlar det mest om säkra kort, eller rättare sagt uttjatade, som den gode Bryan satsat på. Eller vad sägs om "The times they are a-changin’", "If not for you", "All I really want to do" och tyvärr även lägereldsklassikern "Knockin’ on heaven’s door". Ett minst sagt tråkigt, men dock kommersiellt riktigt val, för den som vill nå den breda "Smokie- och Roddan-publiken".
Nu spelar det nog ingen roll vilka låtar han hade satsat på. Det här är nämligen en riktigt dålig, och kanske framför allt, intetsägande coverplatta. Den glöd som varit signum för Bryan Ferry verkar ha falnat med åren. Eller rättare sagt, slocknat helt. Visst känns hans originella röst med det välkända vibratot igen, men det tänder aldrig till. Här saknas helt enkelt den nerv och passion som bidragit till hans storhet - istället för bubblande champagne bjuds vi på pissljummen avslagen öl.
Men det är inte rösten som är det stora problemet på "Dylanesque". Den håller och fungerar forfarande, trots sina brister. Nej, det är den urusla och svulstiga produktionen som bidrar till att definitivt sänka detta projekt. Här lämnas inte det minsta utrymme för luft. Varje tänkbart hål har effektivt gjutits igen med en sörja bestående av tungt distade gitarrer i alla tänkbara former och varianter. Om tanken har varit att komma så långt bort som möjligt från Dylans organiska ljudbild så har producenterna, Bryan Ferry och Rhett Davies, verkligen lyckats.
Nej, vill ni höra Ferry tolka Dylan är det bättre är köpa hans första platta, "These foolish things". Där finns visserligen enbart en Dylan-låt med, men den ger garanterat mer valuta för pengarna än de elva låtar som finns representerade på den här skivan.
Så jobbar vi med nyheter