Efter Piteå dansar och ler är sommaren slut! Påståendet är mitt eget (men nu vill jag inte kännas vid det längre). För det är ju först nu, mitt inne i femte semesterveckan som något slags lugn har infunnit sig.
Att kunna gå och lägga sig utan att ha plockat undan i köket.
Att inte summera varje dag och tänka att: Jaha, vad har jag åstadkommit för nyttigt i dag då?
Att sova så länge man känner för det, utan att ha ångest för att man vänt på dygnet. (Och vända på dygnet är något som vi är väldigt duktiga på i vår familj)
Att hasa omkring hemma, osminkad, med håret på ända och iklädd någonting som legat längst inne i garderoben väldigt, väldigt länge utan att skämmas.
Det är dock lätt att bli stressad: Redan i mitten av juli dimper nya Ellos-katalogen (höst och vinter) ner i brevlådan. Den vanligaste frågan man får när man träffar någon man känner är: "Jaha, hur mycket semester har du kvar då?"
Folk briljerar med en, två eller hela tre veckor. En del har redan börjat jobba och tycker att det är helt okej (jag tror benhårt att dom ljuger)
Att finna lugn och sommarvila är dock inte det enklaste. När favoritserien Morden i Midsomer börjar hemma hos vännerna tvingas jag och väninnan att tränga in oss i hennes yngsta dotters rum för att i överhuvudtaget ha en chans att hänga med i den komplicerade handlingen. Utanför pågår hela havet stormar (eller det känns i alla fall som det) när två vuxna karlar, fyra barn och två hundar lever rövare. Jiiisus!
Trots några ovälkomna besök inne i rummet blir det dock en riktigt avkopplande stund till sist. Kanske kan även sommarens andra succéprogram Allsång på Skansen vara lika avkopplande?
Jag och maken beslutar att en gång för alla göra ett seriöst försök att se programmet som alla svenskar verkar älska (har aldrig förstått varför?)
Parkerar oss i soffan, ställer en påse chips på bordet och börjar förutsättningslöst att titta ...
Men oj, vad jobbigt, hurtfriskt och alltför trevligt, tröttsamt det är ...och segt, och pinsamt ...
Efter 20 minuter ger maken upp.
Efter 40 minuter känner även jag att det kryper allt för mycket i kroppen för att jag ska orka fortsätta, nej, det får bli en bok istället...här går gränsen för vad jag klarar av att uthärda...
Istället går vi över till att diskutera sommarens eviga fråga (tror att det är minst åttonde året i rad nu som detta avhandlas) - ska vi köpa en stor motorbåt eller inte? I så fall en som är såpass stor att man kan laga mat och sova i den?
Mitt i natten, på väg hem från ett bröllop i Norsjö gör vi ett försök att titta på en båt som ska ligga någonstans i hamnen i Kåge. Trött vinglar jag omkring på högklackade skor (som hela tiden envisas med att fastna i springorna på bryggan) iförd en raffig klänning och hatt.
Några ungdomar tittar storögt på oss där vi stapplar runt och försöker se någonting i mörkret.
"Ha, ha ...dom trodde säkert att jag var någon full gubbe som försökte få dig i säng i min båt, fast jag inte ens hittade den" utbrister maken i bilen på väg hem.
"Vaa, tror du ... ja, det trodde dom säkert, fy vad pinsamt ..."
Nej, dags att börja kolla båtar på Blocket igen ...