Utanför Norrbottensgården vid sidan av landsvägen i Pålberget två mil från Piteå spikas det för fullt. En handikappanpassad altan är under uppbyggnad intill huset som Peter och hustrun Rita Strålberg-Nyström köpte tidigare i våras.
- Det fanns inget val. Vi var tvungna att få lite större, bredare dörrar, handikappanpassat. Men det är fint här, säger Peter Nyström.
Fastklämd i vraket
Tio månader har passerat sedan den fruktansvärda olyckan. En svår tid. Mixen av ångest, smärta, kamp har dagligen pressat sinnena efter smällen som så dramatiskt förändrade Peter Nyströms liv.Kanske ni minns?
Det var Peter som körde långtradaren den sena oktobernatten i snömodden och halkan utanför Ruskåsen i Värmland, när fordonet i en snäv vänsterkurva i hög hastighet gled av vägen rakt in i ett stenröse.
Förarhytten slets av från chassit. Allt fattade eld. Andreföraren Jörgen Hedman, 32, från Piteå, lyckades ta sig ut, sparka in vindrutan och i sista stund dra loss Peter som satt fastklämd i det brinnande vraket.
Redan då saknade Peter känsel i kroppen.
Det gör han än i dag.
Går ej reparera
Från bröstkorgen och ner är Peter helt förlamad. Armarna är brukbara, händerna i viss mån, men fingrarna saknar styrsel.- Den sjunde nackkotan krossades i olyckan. Femte och sjätte kotan skadades svårt, liksom ryggmärgen. Det finns inte mycket att göra åt skadorna. Det går inte att reparera.
- Man måste acceptera situationen, gå vidare och försöka hitta nya värden i livet.
- Och det finns många små ljusa korn, uppenbarelser av sånt som man aldrig annars reflekterat över eller värdesatt. Bara att få komma ut i det fria känns som en livsbonus, säger Peter, som skrevs ut från sjukhuset för bara en månad sedan.
Frun assistent
Fyra personliga assistenter arbetar i skift dygnet runt för att göra det möjligt för Peter att kunna bo hemma.En av dessa anställda är hustrun Rita Strålberg-Nyström som tagit tjänstledigt från sitt ordinarie arbete som kokerska.
- Inledningsvis ville inte Peter att jag skulle ta assistentjobbet. Jag var väl också tveksam. Men vi provar oss fram och hittills har det fungerat.
- Utan min fantastiska fru och hennes stora stöd skulle jag aldrig suttit här i dag. Ritas insats går inte att nog värdera i ord, säger Peter och lovordar även stödet från två egna vuxna barn, Roger och Linda.
Ritas 22-årige hemmaboende son Joel är också en av de personliga assistenterna. De två övriga assistenterna kommer utifrån.
- Det är inte lätt att alltjämnt ha främmande människor i huset, till och med i sitt eget sovrum. Det är en stor omställning. Ibland vill man bara låsa om sig, vara ifred. Allt är så färskt och ovant just nu, men det går säkert lättare med tiden, säger
Rita.
Peter Nyström behöver assistans med det mesta - även om han utvecklat sina färdigheter sedan olyckan.
- Jag kan hålla ett glas och dricka själv. Bara en sådan sak betyder mycket. Med hjälp av ett specialband kan jag spänna fast en gaffel och äta själv. Även sånt är stort. Jag har också lärt mig att ta hjälp av munnen för att öppna förslutningar, godispapper och liknande.
Utstakade mål
Kampviljan är det inget fel på.- Varje morgon får jag hjälp med att tänja ut muskler och leder. Jag har också börjat träna rullstolsåkning efter landsvägen. Armarna blir allt starkare av träningen, psyket likaså.
Peter Nyström betraktar sig som envishetens mästare, en kampvillig tjurskalle med många mål utstakade.
- Ett av målen rör älgjakten. Jag har pratat med en sadelmakare som ska tillverka ett specialgjort hölster, en hållare för geväret. Vem vet, kanske får jag i framtiden chansen att fälla en älg från mitt gamla jakttorn i Lillpite, säger Peter Nyström, 50, och möts av en gillande blick från Joker, visserligen stövare och tränad för harjakt, men ändå husses ögonsten.