Peter förlamad efter kraschen

OLYCKA. Peter Nyström, 50, från Lillpite, satt fastklämd i förarhytten när den kraschade långtradaren började brinna. I sista stund räddades han ur eldhavet, men priset blev högt. I dag, tre månader efter olyckan, är Peter fortfarande förlamad.

Piteå2006-01-14 00:00
Snöslasket stänkte från den stora långtradaren när Peter Nyström styrde ekipaget framåt i mörkret längs väg 45 förbi sovande småbyar i de värmländska skogarna.

Nattradion spelade soft i förarhytten och urtavlan på instrumentbrädan hade passerat klockslaget 01.30, den 24 oktober.

Rutinerade chauffören Peter Nyström höll hårt i ratten. Väglaget var besvärligt.

I vilutrymmet bakom Nyströms säte låg chaufförskollegan och avbytaren Jörgen Hedman, 32, från Piteå, och sov i all sköns ro.

Enorm smäll

Destinationen var Oslo. Med ett lass fryst fisk från norra Norge.

Men resan skulle ta slut långt tidigare, redan i ett skarpt backkrön, mot ett stenfyllt skogsdike, några kilometer bortom ensliga gårdar i det slumrande Ruskåsen.

Och smällen blev enorm.

Halkolycka, konstaterades det i polisrapporten.

Frän röklukt

- Hela hytten slets bort när ekipaget vek sig som en fällkniv i snömodden, och slungades med våldsam kraft ner i diket på den motsatta körbanan, berättar Peter Nyström.

Hytten demolerades och landade med förarsidan ner mot backen. I vilutrymmet fick den omtumlade och chockade, men oskadde chaufförskollegan Jörgen Hedman, ett brutalt uppvaknande. Med röklukt stickande i näsan lyckades han bryta upp den buckliga passagerardörren och kravla sig ut.

- Själv satt jag fastklämd, berättar Peter. Avsvimmad och väldigt svårt skadad. Strax därpå började det brinna i hytten och Jörgen insåg att jag var mycket illa ute.

Sparkade ut rutan

I ren desperation tog Jörgen Hedman sats, sparkade ut den spruckna vindrutan för att komma åt sin fastklämda kompis

- Jag var klämd mellan ratten och sätet. Jörgen fick kämpa en hel del för att få loss mig. Till sist lyckades han, och det var i sista stund. Precis när han drog ut mig började det brinna ordentligt i hytten, säger Nyström.

- Utan Jörgens hjälteinsats hade jag tveklöst brunnit inne.

Några täcken och ett par kuddar hann räddas ut ur hytten. Allt annat slukades av lågorna, däribland männens mobiltelefoner.

- Därför fanns det ingen möjlighet att kalla på hjälp. Det var ju mitt i natten, långt ifrån bebyggelse, jag var illa skadad, dessutom var det snöoväder och flera minusgrader.

Hedman placerade sin skadade kamrat vid vägkanten ovanpå täckena och kuddarna, innan han själv lade sig på Nyström för att hålla honom varm.

Akut operation

Efter en stund bromsade ett danskt fordon in på olycksplatsen. De hade mobiltelefoner till hands men det saknades täckning i området. Danskarna tvingades köra iväg för att finna mobiltäckning, för att kunna slå larm.

Först 1,5 timme efter kraschen anlände den första ambulansen.

I ilfart fördes Peter Nyström till Torsby lasarett. En helikopter rekvirerades som flög honom till Akademiska sjukhuset i Uppsala för en första sju timmar lång akut operation. Efter ingreppet hölls han nedsövd i respirator i över en vecka.

Vårdpaket

Skadorna var allvarliga.

- Värst var att sjätte och sjunde ryggkotan hade krossats. Kota nummer fem var ordentligt intryckt. Läkarna tog ben från låret som de skruvade ihop i nacken, där de också satte fast en platta av något slag.

- Jag hade ingen känsel någonstans när jag vaknade och var helt oförmögen att röra någon del av kroppen. Jag var bara ett vårdpaket.

Efter några veckor släppte förlamningen från huvudet och armarna, dock inte ända ut i fingrarna.

Från bröstkorgen och nedåt är han fortfarande förlamad - och läkarna ger inga utfästelser.

I dag vårdas Peter Nyström på neurorehab-kliniken vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.

Den var också där han firade sin 50-årsdag den första december tillsammans med sina närmaste, hustrun Rita Strålberg-Nyström, barnen Roger och Linda Nyström.

- Vi åt tårta, säger jubilaren kort.

Stort stöd

- Men min familj har verkligen ställt upp och gett ett fantastiskt stöd.

Trots att sjukhusvistelsen även kantats av fyra dubbelsidiga lunginflammationer, blodpropp i ena lungan, urinvägsinflammationer och febertoppar på 42 grader, vädrar olycksoffret från Lillpite positiv framtidstro.

- Jag gör ju framsteg. Jag klarar av att sitta i rullstol, visserligen fastspänd med rem över bröstet, men ändå ...

Kampvillig

Bara det att han själv lyckats skala och äta en banan beskriver han som en jätteseger.

- Man får se varje litet framsteg som en stor framgång. Händerna lyder inte men till viss del kan jag använda dem. Har till exempel plockat pappret från karameller och ätit själv. Jag kan också slå in telefonnumren på en bärbar telefon.

- Jag är oerhört tjurig, enormt kampvillig och flera mål är redan utstakade. Jag ska hem på permis allra senast till midsommar. Ett annat mål är att sitta i ett jakttorn och jaga älg till hösten. Om två år tänker jag köra lastbil och året därpå ska jag sitta på en hästrygg.

- Jag vägrar tro att mitt liv tog slut i ett vägdike utanför Ruskåsen i norra Värmland.<\c>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!