Det är möjligt att han - för jag tror att det är en han - har rätt i princip. Eskapism kan sannerligen vara av godo. Men inte "Stolthet och fördom". Inte när det finns en klassisk BBC-serie med bara tio år på nacken, inte när varannan brittisk film från "Bridget Jones" till "Kärlek och fördom" parafraserar samma gamla historia, inte när Mr Darcy snart blivit en lika sliten populärkulturell ikon som Ronald McDonald eller Pippi McLångstrump.
Och frågan är vad 2005 års version egentligen tillför. Det är faktiskt rätt svårt att engagera sig i alla dessa baler, middagar och officersbravader. Matthew MacFadyen är visserligen bra som Darcy, med den sömnigt beräknande överklassblicken hos någon som just köpt upp sin värsta oväns skuldsedlar. Donald Sutherland (åh, vilken härligt vågad Hollywoodcasting) är å andra sidan bara sömnig.
Och så har vi ju Keira Knightley, leg. nybliven brittisk superstjärna, fil. kassakossa. Kameran älskar Keira - men tyvärr inte lika mycket som regissören och fotografen.
"Stolthet och fördom" är två timmar Keira, det är Keira framför marmorstatyer, Keira framför stilla insjöar, Keira som bara chillar lite och Keira framför hela jädra sjunde bengaliska lansiärregementet.