PT har talat med ett flertal anställda och tidigare anställda på äldreboendet Berggården som mot löften om anonymitet vittnar om hur personalen fått nog av den bristfälliga arbetsmiljön. Främst är det stress på grund av personalbrist som gjort att många nu väljer att säga upp sig. Andra har blivit sjukskrivna på grund av utbrändhet och andra stressrelaterade sjukdomar.
– Personalen är på botten. Det är flera år sedan jag hade en bra dag på jobbet. Det är bara brandsläckning hela tiden. Jag orkar inte längre springa för tre personer och det känns inte som att någon tar oss i personalen på allvar. Det händer ingenting. Jag känner inte att jag kan göra ett bra jobb, säger en person som valt att säga upp sig från en lång anställning på boendet.
Samtliga som PT talar med beskriver en situation där brist på vikarier och svårigheter med rekrytering gör att den ordinarie personalen går på knä. Samtidigt som det blir allt svårare att rekrytera utbildad personal blir de boende allt sjukare, vilket gör att den befintliga personalen får jobba allt hårdare för att försöka tillgodose de boendes omsorgsbehov.
– Vi har inga vikarier och de vi får har ofta problem med både kunskap och språket. Det medför att stora delar av ansvaret faller på några få som ensamma ska bära upp hela avdelningar. Det blir väldigt tufft, säger en person.
– Det här är inget lätt jobb. De som kommer till oss är ofta väldigt sjuka. Det vi sysslar med här är de facto sjukvård. Då kan man inte ta in vem som helst. Det måste finnas kompetens och det måste vara rätt person på rätt plats, säger en annan.
Enligt vad PT erfar har ett 20-tal personer valt att lämna sina anställningar sedan i somras, inkluderat två chefer, fyra vårdbiträden, ett antal sjuksköterskor och ett 10-tal undersköterskor. Utöver detta tillkommer timanställda vikarier som valt att sluta sitt arbete på boendet. De som PT pratar med säger att problemen byggts upp under lång tid och att det gjort att bägaren till slut runnit över för många.
– Berggården har länge varit ett sjunkande skepp. Vårdtyngden har varit väldigt tuff och vi har länge signalerat att detta inte är hållbart, men våra chefer har inte lyssnat på oss. Jag har en gång varit väldigt stolt över mitt jobb och mitt yrke, men nu är jag inte det längre. Vi kan inte längre ge de äldre en värdig vård, säger en person som valt att lämna boendet.
Nu flyr många till andra boenden medan andra väljer att helt lämna omsorgen som bransch.
– Jag har jobbat i över 25 år och det har aldrig varit så här illa. Det är riktigt risigt. Många har redan slutat och jag vet många fler som söker nya jobb. Även folk som just börjat säger upp, säger en annan person som ännu jobbar kvar men som själv söker nytt arbete.
Nu varnar flera ur personalen på Berggården för att den havererade boendesituationen gör att de äldre drabbas när personalbristen på boendet eskalerar.
– Ibland tvingas vi gå på helgbemanning även under veckorna. Då blir det gamla som inte får duscha. Vi städar inte rummen. Om någon måste gå på toa under lunchen får de hålla sig till efter att de ätit för att det inte finns personal som kan följa dem. Vem vill ha det så? Jag tycker så otroligt, otroligt synd om dem som bor på Berggården. Det här är inte en värdig vård, säger en person som valt att sluta på grund av att man inte längre kan upprätthålla nivåerna på vården.
– Det blir sämre med hygienen. De hinner inte duscha för att det är för kort om folk. Det är smutsigt i lägenheterna. Vi har haft flera medicinavvikelser där boende fått fel medicin eller inte fått medicin alls. Det är sorgligt att se hur det är, säger en annan person som ännu jobbar kvar.
Alla de anställda och tidigare anställda som PT pratat med är överens om att det krävs stora insatser för att vända skeppet.
– Det måste göras något drastiskt. Det räcker inte med lite extra pengar eller att stötta upp lite. De måste öka lönerna, öka bemanningen och minska veckoarbetstiden, säger en person.
Tilltron till både ledarskapet och till politiken är lågt bland de som PT intervjuat, och trots att situationen beskrivs som alarmerande tror ingen som PT pratar med att chefer och politiker tar omsorgspersonalens situation på allvar.
– Så många har slutat för att de inte orkar längre. De säger att de inte blir lyssnade på och inte blir uppskattade. Det har varit för stressigt och tungt för länge. Det känns väldigt, väldigt hopplöst.