Dåligt betalt och dålig personalpolitik för ett ansvarsfullt och krävande arbete är grunden för problemen inom vården, menar personalen på akuten, Iva och ambulansen. Få vill ens utbilda sig till vårdjobb, många hoppar av och söker sig till andra yrken eller bemanningsföretag. Det finns helt enkelt inga vikarier.
– Och det är ingenting nytt, så här har det varit i 15 år minst, säger Jan Berg, fackligt aktiv inom Kommunal.
Nu har de fått nog. Personalen är inte bara slutkörd och trött, de ständiga sms-pipen är oerhört stressande.
– Det fattas ständigt folk, bara i helgen var det 18 pass som inte var lösta och under veckan 35 till, det piper i telefonen hela tiden, säger Ida Eklund, sjuksköterska på ambulansen och Iva.
De anställda upplever att arbetsgivaren utnyttjar deras lojalitet och det faktum att det är människor som kommer i kläm om de inte ställer upp och jobbar extra. När man är ledig och telefonen piper, tänker man att "oj, nu är de för få på jobbet igen", det går liksom inte att värja sig och så ställer man upp. Igen, berättar de.
Flera i personalen jobbar ofta över och tar på sig extra skift.
– Jag vill absolut inte jobba mer än mina 100 procent, men jag känner mig tvingad, säger undersköterskan Eva Vikberg.
– Och jobbar man dag, vet man inte om man kommer hem igen på kvällen eller om man blir beordrad att jobba över, inflikar Marie Nilsson, som i samma andetag konstaterar att då drabbas familjen.
Just att aldrig riktigt säkert kunna planera något privat, sliter också hårt.
– Vi kan ju aldrig planera en resa eller något sånt, även om man söker semester flera månader i förväg så får man aldrig besked i tid. Och ibland är det tvärtom, då blir man erbjuden ledigt dagen innan bara, säger Ida Eklund.
– Och sen kan den dras in samma dag, suckar en kollega.
Jan Berg inflikar att precis så var det när han skulle fira sin 60-årsdag. Med kort varsel blev det istället "en helveteshelg på jobbet".
Åsa Viklund, skyddsombud för Kommunal, berättar att hon bara i mars fått 16 sms om många olösta arbetspass, att många slagit i övertidstaket men ändå får frågan om att jobba extra och att de ekonomiska förutsättningarna är så olika – dels mellan yrkesgrupper, dels mellan olika sjukhus.
– Undersköterskorna har till exempel inte samma skiftersättning som sjuksköterskorna har, fast vi jobbar sida vid sida, säger hon.
En annan skillnad, som uppdagades då corona-iva fanns i Piteå och personal från hela länet rekryterades dit för att hjälpa till, var att intensivvårdssköterskorna i Sunderbyn hade 1 200 kronor mer i tillägg fast de jobbade exakt likadant som de i Piteå.
– Då fick vi det tillägget också, men bara under corona-tiden, sen försvann det bara utan förklaring, säger Torbjörn Andersson.
Men även om mycket handlar om lön och ersättning, är ändå personalbristen det värsta.
– Tusenlappar för att skjuta upp sin sommarsemester kan ju locka nån gång, men det håller inte i längden. Det är ett tufft jobb och man måste få återhämtning, speciellt när det inte går att få ut ledighet tidigare under året heller, säger Ida Eklund.
Nu orkar personalen inte mer och skickar frågan till politiken, "hur har ni tänkt lösa det här?!".
– Regionen är ju så stolt över att ha sparat så mycket, de borde skämmas istället, säger Marie Nilsson.
"Lös problemet, Backgård!", är budskapet.