Per-Johan Westberg var morbror till Roland Öberg som bor på Nygatan i Piteå. När PT besöker honom tar han fram saker Per-Johan Westberg lämnade efter sig från sin militära tjänstgöring under andra världskriget.
Roland Öberg berättar att han och hustrun Vivianne besökte Westberg i Chicago vid två tillfällen.
– Han ville inte tala så mycket om vad som hände under kriget. Det var svårt, säger Roland Öberg.
Per-Johan Westberg var en av 1 517 svenskar som stred i den amerikanska armén mot de tyska trupperna.
Den sjätte november skrev PT om historikern Lars Gyllenhaals nya bok "Svenskar i strid mot Hitler". Där finns också öden om Henry Backman från Rosvik som deltog i slutstriderna i Berlin och Piteåbon Valfrid Lundgren. Båda flyttade liksom Per-Johan Westberg tillbaka till Piteå.
Per-Johan Westberg föddes 1907 i en banvaktstuga nära riksgränsen inom Jukkasjärvi församling men familjen flyttade till Pålberget och där växte han upp. I boken anger Gyllenhaal att en familjetvist fick honom att 21 år gammal emigrera till USA. Resan kostade 671 kronor. Han kom till USA 1929 och tidpunkten kunde ha varit bättre. Några månader efter hans ankomst bröt den stora depressionen ut.
2 juni 1994 skrev PT om Per-Johan Westberg som då bodde i centrumområdet i centrala Piteå.
"Den första tiden åkte jag runt på godståg och fick tigga mig fram. Mat fanns det plenty of, men inga jobb".
Under flera år visste inte släkten om var han fanns fram till att en kvinnlig släkting hittade honom på Chicagos gator, hemlös och utfattig. Han fick stöd, fick jobb som vaktmästare och han läste även in high school på två år och fick jobb inom husmålning.
Andra världskriget hade brutit ut och 1942 blev han trots sitt svenska medborgarskap inkallad till militärtjänstgöring. Under 1943 utbildade han sig vid Camp Beale i Kalifornien. Han placerades i C-kompaniet i den 124:e pansaringenjörsbataljonen där han fick utbildning i att bygga broar men också förstöra sådana för att sabotera för tyskarna.
Det dröjde dock ända fram till krigsslutet innan hans divsion sattes in i januari 1945. Efter landstigning i franska Le Havre tog den sig fram genom Frankrike och mot Tyskland och stred i Rhenlandet.
Vid ett tillfälle lyckades hans grupp att oskadligöra en tysk postering som sköt sönder en bro de byggt.
– Även om han kom att delta under en kort tid ska vi veta att han fick vara med om brutala saker, kommenterar Lars Gyllenhaal.
2 maj 1945 nådde Black cats Hitlers hemstad Braunau i Österrike där divisionen utfärdade ett ultimatum om ovillkorlig kapitulation. Efter hot om eldgivning valde tyskarna att kapitulera.
17 maj blev Piteåsonen amerikansk medborgare. Det skedde i Paris där han tilldelades en medalj för föredömligt uppförande, samt standardmedaljen för amerikanska krigsdeltagare i Europa. Han fick besked om att Black cats också skulle skickas till Asien för att strida mot japanerna men kriget tog slut och det blev ingen resa till Japan.
Bland Roland Öbergs samlingar finns ett brev skrivet 16 september 1945 av en Gregory F Hand som var krigskamrat med Per-Johan Westberg som fortfarande var inkallad.I brevet pekar Hand bland annat på att "atombomben fick verkligen japanerna att böja sig".
Efter krigsslutet återupptog Westberg sitt civila arbete som målare. 40 år efter kriget valde han och hustrun Nelly att bosätta sig i Piteå. Han avled 90 år gammal 1997.