Det är strax efter lunchtid och från radion strömmar ett behagligt prat. Per Anders lyssnar med ett öra och konstaterar att han verkligen gillar P1:
- Alltså framför allt så fastnar man ju i vissa av programmen. Det är väl ungefär samma sak som att vissa människor fastar för en del tv-program.
En kund kommer in i verkstaden för att höra sig för om en klocka som hon har med sig. Per Anders konstaterar att det är "den första postorderklockan" i Sverige. Av doublé och cirka 40-50 år gammal. Att gå igenom den kostar runt 600 kronor. Det är det dock "inte värt" tycker kunden och tackar för sig.
- Det är väldigt vanligt att folk kommer in och ställer frågor. Jag tror att det är mycket de här antikprogrammen på tv som gör att folk hoppas att deras klockor är värdefulla. Och visst händer det ibland, men tyvärr inte så ofta som folk vill ...
Rå över sin tid
Per Anders Ljunglöf har bott i Piteå i 30 år och lika många år har han också bott och jobbat på Uddmansgatan. Efter 30 år på Boströms ur och guld kändes det rätt att stå på egna ben - rå över sin egen tid.
Sedan i maj driver han egna PA-Urmakare och reparerar allt från antika väggur till exklusiva armbandsur, fickur, mekaniska klockor och helt vanliga trekvartsur samt utför även gravyrarbeten.
Einar Höglund kommer in för att byta batterier på sin klocka,Per Anders lyser upp, men konstaterar också att detta är ett "tråkigt standardjobb".
- Många urmakare sitter ju hemma och jobbar, men det skulle jag inte alls gilla. Jag tycker verkligen om när det kommer in folk. Samtidigt så är det just det som är tjusningen med yrket - att få sitta och söka felet på en riktigt gammal mekanisk klocka - då vill jag inte bli störd.
Roligt yrke
Per Anders är uppvuxen i Vindeln och när alla andra kompisarna valde att gå naturvetenskapliga- eller samhällsvetenskapliga linjen i Umeå så åkte han istället till Borensberg för att utbilda sig till urmakare.
- Jag var inte alls intresserad av klockor utan det var nog mer det att jag ville se något annat, tyckte det var kul att få gå skola någon annanstans. Sedan är det ett roligt yrke, annars hade jag bytt bana för länge sedan.
Efter tre år i Borensberg, en kort period som skogsarbetare och anställning på Nybergs Ur och Optik i Nyköping och Fritz Ohlsson i Boden kom erbjudandet om jobb på Boströms i Piteå.
- Jag tänkte att: "ja, jag stannar väl ett tag", men det blev 30 år ...
Per Anders har fortfarande kontakt med klasskamrater från Urmakarskolan - framför allt så hjälper de varandra via telefon och mail när det gäller mer svåra reparationen eller i jakten på olika delar (som inte längre tillverkas) till antika klockor.
Som "egen" så utför han jobb både åt privatpersoner och uraffärer (som inte har en egen urmakare).
- Jag har tillräckligt med jobb, samtidigt så vill jag inte jobba ihjäl mig heller. Jag vill nog ha lagom med jobb, leva ett lugnt liv och kunna fiska och köra motorcykel på sommaren (skratt).
Men är tiden viktig för dig?
- Ja, alltså jag är noga med att passa tider, det är viktigt att komma i tid tycker jag, annars så upptar man andras tid helt enkelt. Sedan kollar jag alltid in klockorna i skyltfönster - att de visar rätt tid. Det är nog en yrkesskada.
När Per Anders började jobba i Piteå 1979 så fanns det bara i centrala Piteå fyra yrkesverksamma urmakare, samt en i Öjebyn, en i Hortlax och en i Norrfjärden.
- Nu är det bara jag kvar, många uraffärer har ingen egen urmakare. Jag servar uraffärer ända uppe i Tornedalen. Det är ett hantverk som säkert kommer att finnas kvar, men hur stort behovet blir i framtiden är oklart.
Så var det då det där med de två klockorna - en på vardera handled. Per Anders avslöjar att den ena är hans privata, den andra är en kunds.
- Det är ett kvartsur som laddas med hjälp av kroppsvärme. Så nu laddar jag upp kondensatorn ... någon klocksamlare är jag inte (skratt). Klockor är bara ett jobb för mig.
Fotnot: Per Anders Ljunglöf är inte Piteås enda verksamma urmakare. Boströms Ur & Guld har en egen urmakare. Dessutom finns ytterligare en urmakare verksam i Öjebyn.