Sedan PT i sommar berättat om den sjunkna bogserbåten i Piteälven har flera båtfarare, fiskare och kanotister rapporterat om förekomsten av oljerester som bubblar upp till ytan och regnbågsfärgar vattenytan.
Vittnen beskriver även en påtaglig doft av dieselbränsle kring den vita boj som markerar haveriplatsen.
Bogserbåten ligger där den ligger, på nio meters djup, och enligt såväl 87-årige Nils Norbergs minnesbilder samt gamla kommunala handlingar finns det kvar mellan 5 000–6 000 liter tjockolja i båtens sidotankar.
1964 sjönk bogseraren. Två år senare såldes vraket av SCA i befintligt skick för 100 kronor.
Därefter följde drygt tre decennier med olika fruktlösa försök för att lokalisera en ägare och tillika ansvarig för bärgning och sanering.
1997 gjordes en framstöt som säkerligen gladde kommunens miljöföreträdare. En grupp båtentusiaster om sex–sju personer, ledda av Ingvar Nyström från Pitsund, visade ett starkt engagemang för att plocka upp båten.
Nyström själv ansökte hos länsstyrelsen om ett bärgningstillstånd, vilket han också erhöll ”med ensamrätt”, under en giltighetstid av fem år, fram till den första augusti 2002.
Tomas Lindbäck, Västra Kajens företrädare, var en av medlemmarna i den informella gruppen.
– Det gjordes ordentliga krafttag och försök att komma till skott. Men det saknades pengar för att finansiera en bärgning och den tilltänkta saneringen, säger han.
Lindbäck visar en rapport som Ingvar Nyström skickade till kommunens miljökontor sommaren 1999:
”Frågan om bärgning har aktualiserats på senare tid. Bärgningsgruppen har gjort dykarundersökning, kartlagt och filmat vraket. Det är i bra skick och möjligt att bärga”, skriver Nyström.
”I frågan om oljesanering under vatten så är detta omöjligt. Oljan flyter lös under däck i maskinrummet och har smetat ner alla delar där. Den går ej att sanera med kemiska medel utan måste skrapas bort, och det går inte att komma åt alla skrymslen och undersidor. Därför måste båten lyftas upp på land för att saneras”, står det i brevet.
2015 gick eldsjälen Ingvar Nyström bort i en ålder av 95 år, utan att få se sin dröm gå i uppfyllelse.
– När bärgningstillståndet gavs av länsstyrelsen fanns det ingen känd ägare till båten kvar i livet, säger Tomas Lindbäck.
– Vi hade en långsiktig plan om att ta upp och försöka bevara båten som ett kulturhistorisk arv från det tidiga 1900-talet.
– Skulle Munksund 5 en dag komma upp till ytan är det ett marint kulturarv som måste tas om hand. Det är en symbol för träindustrins epok och utveckling i Pitebygden. Skroten vore ett förfärligt alternativ, säger Tomas Lindbäck.
– Flera år efter Ingvars engagemang fick en holländare på sommarbesök i bygden, Johan Kloosterhuis, en förfrågan om båtens historia. Han gick verkligen all in, tog dykarcertifikat enkom för att dyka på vraket och i fjol sommar bedrevs en hel del efterforskningar på haveriplatsen.
Men längre än så har inte projektet kommit. Pengar saknas. Tjockoljan finns kvar. Regnbågsmönstrade bubblor fortsätter att färglägga Piteälvens vattenströmmar ovanför stålskrovet.
– Båtens inkråm är fortfarande insmetat med olja. Och uppe på vattenytan kan man hitta bojen i mörker med vägledning av dieseldoften, säger Åke Eriksson, från Piteå dykarklubb, med god koll på båtvrakets status.