Patriks självmord en tsunami för familjen

Ansiktsuttrycket är samlat, men smärtan och sorgen lyser osminkat i ögonen när Ingrid Ögren berättar om självmordet som fick alla sinnen att rämna en fredag i april 1997.
I en buss på väg till Kiruna, fylld av skolelever, fick lärarinnan Ingrid Ögren, strax utanför Töre, telefon från sin make som berättade att äldste sonen tagit livet av sig.
- Det gjorde så ont att det går aldrig att förklara.
Skuldbörda
Ingrid Ögrens egen rehabilitering har varit lång, påfrestande och pågår alltjämnt drygt elva år senare.
- Sorgen, frågorna, skuldproblematiken är något man tvingas leva med. Det går aldrig komma över traumat fullt ut, men man kan lära sig hantera det, förklarar hon.
Efter fem inledande år med regelbundna psykologkontakter valde Ingrid Ögren att söka sig till Spes, en öronmärkt ideell stödförening för efterlevande.
Där har hon kommit att bli djupt engagerad.
Återberättande
- Det finns en stark läkekraft i att återberätta sin historia, att samtala, ventilera, bearbeta, upprepa och åter upprepa.
Detta är också den röda tråden i Spes grundupplägg. Regelbundna träffar. Chansen för var medlem att tömma ur sig ångesten, tankarna, känslorna bland folk som förståndsmässigt kan begripa vilken ohygglig fasa en anhörigs självmord kan förorsaka.
- 1 500 självmord varje år är vart och ett en personlig tsunami för den det berör, säger Ingrid Ögren.
Sonson
För familjen Ögren kom sonen Patriks död inte helt överraskande.
- Han hade ekonomiska bryderier och hade mått dåligt en tid. Det var snarare frågan om "när", mera än "om" det skulle hända. Men likväl orsakade händelsen en fasansfull smärta.
- I dag försöker vi uppbåda glädje över de 33 år vi fick tillsammans, och över vårt 18-åriga barnbarn som Patrik lämnade efter sig. I vår familj finns även en sex år yngre son, som också tog mycket illa vid sig av storebroderns bortgång.
Klapp på axeln
Ingrid Ögren befann sig i går i Piteå på Furunäset som föreläsare vid en konferens om förebyggande åtgärder för att motverka och bearbeta självmordsfall.
Med under konferensen, som vände sig till vårdpersonal från alla förgreningar till enskilt berörda, fanns även Spes förbundsordförande Sven-Olof Marklund, (bilden) en gång själv drabbad av en systers självmord.
- Det är viktigt att människor förstår att visa sympati, men även empati för drabbade anhöriga. Det värsta är att undvika möten, titta undan, ingenting säga. En klapp på axeln, ett tröstens ord kostar så lite men betyder så mycket, förklarade Sven-Olof Marklund.

Patriks självmord en tsunami för familjen

Patrik var 33 år när han tog sitt liv.- Det är en chock som fortfarande hänger kvar elva år efter händelsen, berättar mamma Ingrid Ögren, 64, från Skellefteå.