Den unga kvinnan som sökte vård för sin psykiska ohälsa blev hänvisad till att gå på ett informationsmöte i grupp. När hon ifrågasatte det fick hon till svar att om det inte passar är det fritt vårdval i Norrbotten.
Emma, som egentligen heter något annat, är i 20-årsåldern och medicineras med antidepressiva läkemedel för sin depression. Hon har nyligen listat sig på Cederkliniken och sökte därför vård där när hon ville diskutera sitt mående.
– Jag sökte vård för att jag känner att jag vill öka dosen eller kombinera med ett annat läkemedel. Då skrev de att om jag vill ha hjälp med ett recept så måste jag först komma på ett gruppsamtal, säger Emma.
Hon skrev till sjuksköterskan i chatten och frågade om hon var tvungen att byta vårdcentral för att få annan hjälp.
– Jag har inga problem att träffa en enskild kurator, men jag känner mig inte bekväm med att komma på ett allmänt möte med andra och deras anhöriga. Då svarade sjuksköterskan att: "Om du inte känner att det passar dig hur vi arbetar med psykisk ohälsa är det ju fritt vårdval i Norrbotten."
Emma visar upp chatten som bekräftar vad sjuksköterskan skrev.
– Det måste finnas fler sätt att hjälpa personer med psykisk ohälsa än öppna möten i grupp. Det känns inte som att de vill hjälpa mig som individ utan de har endast ett sätt de vill arbeta på.
För Emma blir nu den enda lösningen att försöka byta vårdcentral precis som sjuksköterskan skrev. En ansträngning som hon inte tror alla unga personer med psykisk ohälsa skulle klara av om de möts av kalla handen vid sin första kontakt med vården.
– Hade det här varit jag för några år sedan hade jag låtit det vara. Då hade jag gett upp om jag fått ett sånt här bemötande.
Tror du att Cederklinikens bemötande kan innebära att vissa inte söker vård för sin psykiska ohälsa?
– Det tror jag. Får man ett sånt här besked är det lätt att bara skita i det och människor med social fobi lär tvärvända. Det är viktigt att ge personer redskap för att hantera sin ångest men alla känner sig kanske inte bekväma med att göra det i storgrupp. Jag träffar mycket människor i mitt jobb och det skulle inte kännas bra om jag mötte någon av dem. Det är inte bara patienter där utan även deras anhöriga.
Emmas historia bekräftas av fler personer PT talat med. En annan kvinna som sökte hjälp för psykisk ohälsa på Cederkliniken berättar att hon också blev hänvisad till informationsmötet i grupp. Någon annan behandlingsmetod erbjöds inte i ett förstaskede.
– Man var tvungen att gå på gruppsamtal först och sedan fick man kontakta dem igen om det inte hjälper.
Den kvinnan valde att gå på informationsmötet, även om hon tvekade i början.
– Jag kände mig jättetveksam till att gå på det. Man vet inte vem man kan springa på. Det kan vara barnens lärare, det kan vara grannen, exet eller chefen. Det känns verkligen jättekonstigt.
Hur var det?
– Jag tyckte det var fruktansvärt att sitta där inför okända människor. Jag kände mig helt utlämnad. Jag ville ställa frågor om mitt mående, men jag vågade inte då andra lyssnade.
Tror du att krav på gruppmöten kan innebära att vissa inte söker hjälp?
– Det tror jag absolut. Många med dåligt mående är inte alls bekväma med att träffa folk och det är en jättetröskel bara att söka hjälp. Att då behöva sitta med okända människor kan innebära att de som verkligen behöver hjälp inte söker vård. Det känns jättehemskt. Jag hoppas verkligen att Cederkliniken tänker om, säger hon.