Loggers lantbruk i Sjulsmark, en stor gård med 100 mjölkkor, förvärvades efter viss vånda och mängder av bankmöten.
– När vi fick höra att gården skulle bli till salu, kände jag att är det nån gång vi ska satsa så är det nu. Men visst var det jobbigt att gå till banken och säga att "vi har tänkt köpa en gård för X antal miljoner, men vi har inga pengar", säger Håkan Bergkvist.
Förvärvet av gården handlar nämligen inte om något generationsskifte eller övertag av någon släktgård, utan ett rent köp. Madeleine Forsberg är visserligen född i byn och har sprungit omkring på gården som barn, men någon annan koppling finns inte.
Paret träffades på Grans lantbruksgymnasium då Håkan efter utbildning fick anställning där – först som djurskötare och sedan som driftledare – och även Madeleine jobbade där, dock inte i något djurnära arbete.
– Nej, det är först efter att vi köpt gården som jag känt att jag nog också vill jobba hemma och med djuren, så då gick jag en vuxenutbildning till djurskötare, berättar hon.
Fast just nu är Madeleine föräldraledig med lille Wilmer, 5 månader, som snart kommer att ha flera kusiner i närheten.
– Jo, jag lyckades övertala brorsan, som också gått Grans, att flytta upp från Göteborg och börja jobba med mig, säger Håkan Bergkvist.
Deras jordbruksintresse väcktes efter många somrar på morföräldrarnas gård i Björkfors, Kalix.
– Jag har köpt hus i byn och började jobba här förra hösten, men familjen flyttar inte hit förrän till sommaren, berättar Peter Bergkvist.
Då får Sjulsmark ytterligare fyra invånare, hustrun Linda och pojkarna Valter, 9, Otto, 7, och Harry, 5.
En anställd, Veronika "Vera" Lundgren som jobbat 17 år på gården (eller "alldeles för länge", som hon själv säger) följde med i köpet. Med två anställda ger den mer än 300 år gamla gården nu inkomst åt tre familjer.
– Och det går riktigt bra nu, även om det var tungt att vi ganska fort efter köpet var tvungna att investera en hel del i själva ladugården och bland annat byta ut robotsystemet, säger bonden Bergkvist.
Korna på Loggers lantbruk hålls i lösdrift och robotmjölkas, något alla inblandade tycker är perfekt.
– De bestämmer ju själv när de vill bli mjölkade och det blir ingen panik med att hinna handmjölka alla samtidigt morgon och kväll, säger Peter Bergkvist, som jobbade på en sådan gård i Göteborg innan flytten.