Paret möttes pÄ kampsportslÀger i Japan

KampsportslÀgret i Japan förenade Anne Liljedahl med Grant Reimer frÄn USA. Sju Är senare bor de tillsammans i PiteÄ och planerar sitt bröllop.

VapentrÀning ingÄr i Bujinkan och det kan smÀlla hÄrt mellan varven.

VapentrÀning ingÄr i Bujinkan och det kan smÀlla hÄrt mellan varven.

Foto: Joel Gustafsson

PITEÅ2019-02-14 05:00

Det smÀller hÄrt i madrasserna i kampsportslokalen pÄ Nygatan nÀr Anne Liljedahl kastar Grant Reimer över axeln. Paret driver PiteÄ Bujinkan Dojo och hÀr Àr hemmets jÀmstÀlldhet utbytt mot en tydlig hierarki.

Med 13:e graden av svart bĂ€lte Ă€r Anne ”sensei” och Grant fĂ„r ingen sĂ€rbehandling av sin partner under trĂ€ningen.

– I dojon försöker vi hĂ„lla isĂ€r rollerna. Som par delar vi gemensamt pĂ„ allt, men hĂ€r Ă€r jag högre i grad och Ă€r ansvarig pĂ„ ett annat sĂ€tt, sĂ€ger Anne, 38.

Intresset för den traditionella japanska kampkonsten förde samman Grant frÄn Kalifornien, med Anne som dÄ bodde i Linköping. Det slog bokstavligen gnistor nÀr paret trÀffades för första gÄngen pÄ ett Bujinkan-lÀger i Tokyo 2012.

– Vi brukar sĂ€ga att det var kĂ€rlek vid första slaget, ”love at first punch”. Vi visste direkt att det hĂ€r skulle bli nĂ„got, sĂ€ger Grant, 30.

Han förlÀngde sin vistelse i Japan för att kunna vara lÀngre med Anne. Efter kampsportslÀgret Äkte de runt i landet och surfade pÄ höga vÄgor i Stilla havet och besökte olika musikfestivaler.

Grant, som spelat det trestrĂ€ngade japanska instrumentet ”shamisen” under flera Ă„r, införlivade Anne i den vĂ€rlden.

– Det slutade med att jag sjĂ€lv köpte ett instrument och började spela, sĂ€ger Anne.

Efter tiden i Japan besökte de varandra i bÄde Linköping och Santa Cruz.

– Vi visste att vi skulle leva tillsammans, men frĂ„gan var bara hur och var, sĂ€ger Anne.

Efter ett tufft halvÄr ifrÄn varandra möttes de igen i Japan för mer kampsport och musik. DistansförhÄllandet hade dÄ pÄgÄtt ett Är och Anne bestÀmde sig för att flytta till USA.

– Det var tufft att vara ifrĂ„n varandra sĂ„ lĂ„nga perioder. Det blev mycket Skype-samtal, sĂ€ger hon.

Eftersom Anne inte kunde jobba som lÀkare i USA sÄ blev livet med bara en lön snabbt en ekonomisk utmaning. De fick sig en ordentlig tankestÀllare nÀr Grant fick blindtarmsinflammation och inte vÄgade gÄ till lÀkaren.

– Jag hade ingen sjukvĂ„rdsförsĂ€kring och hĂ€r i USA hĂ„ller man sig borta frĂ„n sjukhuset sĂ„ lĂ€nge man kan. Till slut sade Anne, ”du hĂ„ller pĂ„ att dö.”

RĂ€kningen efter operationen kom som nĂ€sta chock. 450 000 kronor kostade det att ta bort blindtarmen.

– Jag tĂ€nkte att istĂ€llet för att ha en osĂ€ker framtid hĂ€r, sĂ„ blir det bĂ€ttre att flytta till Sverige och lĂ€ra mig om Annes kultur, hennes sprĂ„k och kanske utbilda mig. Det var ett enkelt val.

Sommaren 2014 flyttade Grant till PiteÄ dÄ Anne, som Àr specialist inom akutsjukvÄrd, fÄtt jobb pÄ sjukhuset. Sedan 1,5 Är tillbaka bor de tillsammans med tvÄ katter i ett rött hus frÄn 1920-talet. Anne arbetar nu som lÀkare pÄ Cederkliniken och Grant har tidigare arbetat pÄ parkförvaltningen, men planerar nu att öppna ett eget kafferosteri.

– Beslutet att flytta till PiteĂ„ Ă€r det bĂ€sta val jag har gjort. Det var tufft att lĂ€mna folk bakom mig i USA, men hĂ€r har jag Anne som stöttar mig, kĂ€rleken som fĂ„r mig att kĂ€nna mig sĂ€ker och motiverad. Sedan Ă€r Sverige ett underbart land och Piteborna gör att jag kĂ€nner mig som hemma, sĂ€ger Grant.

Vad Àr ert tips för att fÄ förhÄllandet att fungera i lÀngden?

– Alla vet att den första tiden Ă€r en smekmĂ„nad, sedan blir det vardag. Mitt tips Ă€r att se förhĂ„llandet som en utveckling dĂ€r ni vĂ€xer och förĂ€ndras tillsammans. Inte att det ska vara som det alltid har varit, sĂ€ger Grant.

– Sedan Ă€r det viktigt att vĂ„ga prata om svĂ„ra saker. Det kanske gör ont i början, men det blir bĂ€ttre i lĂ€ngden. Din partner kommer ocksĂ„ vara mer förstĂ„ende att du tror, tillĂ€gger han.

En sak som Anne har lÀrt sig Àr vikten av att ha kul tillsammans.

– Det behöver inte kosta jĂ€ttemycket. Det viktiga Ă€r att komma ut och testa nya saker. En gĂ„ng i mĂ„naden kan man till exempel lĂ„ta sin partner bestĂ€mma en aktivitet som man mĂ„ste prova pĂ„, sĂ€ger hon.

TrĂ€ningen i dojon kompletteras med rörelsepass pĂ„ Step in, som Anne hĂ„ller med Grant som stöd. Att dela nĂ€stan alla intressen har varit viktigt för deras förhĂ„llande – men de gillar ocksĂ„ att göra saker var för sig. Grant Ă€r till exempel en stor kaffenörd som ocksĂ„ hĂ„ller pĂ„ med olika hantverk, bland annat knivslöjd. Anne gillar att sticka. Ett av resultaten Ă€r tre vantar. En vĂ€nsterhandske Ă„t Anne, en högerhandske Ă„t Grant. Den tredje delar de pĂ„.

– Det Ă€r vĂ„ra kĂ€rlekshandskar, sĂ€ger Anne.

PÄ Alla hjÀrtans dag kommer Grant, som vanligt vid högtidliga tillfÀllen, att laga en romantisk middag.

– Jag lagar alltid god mat vid speciella tillfĂ€llen, och jag brukar göra handgjorda kort, sĂ€ger han.

– Grant Ă€r lite av en romantiker, mer Ă€n mig, sĂ€ger Anne.

I augusti i Är vÀntar giftermÄl och paret har bestÀmt sig för att Äka till Saltoluokta och gifta sig i fjÀllen.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om