Trots stöd och hjälp från skolan under hela uppväxten har sonens svårigheter med att anpassa sig till samhället bara blivit värre.
– Man är totalt maktlös, det enda man vill är att hjälpa pojken.
I övre tonåren har deras son redan ett digert brottsregister och pappans rädsla är att allt bara kommer att eskalera om inte sonen får hjälp utifrån.
– Förra veckan erbjöd socialtjänsten oss samtalsterapi istället för att hjälpa pojken, min sambo blev så ledsen, arg och frustrerad att hon bröt ihop, berättar pappan.
Förra året stal sonen föräldrarnas bil och åkte då fast för bland annat olovlig körning och vårdslöshet i trafik. Som påföljd för det fick han samhällstjänst och krav på att gå i samtalsterapi.
– Jag var och hämtade honom från samtalsterapin förra veckan och då sa han att det kändes bra, att han skulle sluta upp med alla dumheter. Men samma kväll kom han inte hem och klockan ett på natten fick vi åka och hämta honom i en by utanför Piteå.
Fortsätter begå brott
Sonen har också tagit hem vänner i behov av omplåstring efter knivskador.
– Ja, det var i samma veva som några kompisar till honom blivit hotade med både kniv och pistol här i närområdet. Han och hans vänner har även konstruerat egna bomber som de varit ute och sprängt här i närheten.
Pappan förklarar att det inte går att tala sonen till rätta. Han fortsätter bara begå brott efter brott.
– Ska han behöva köra ihjäl någon innan socialtjänsten agerar? Vi har varit i kontakt med polisen och de tycker att han borde få ett LVU, Lagen om vård av unga, men enligt socialtjänsten har han inte begått tillräckligt många brott, säger pappan.
Ingen av föräldrarna tror att deras son håller på med droger. Han har däremot åkt fast för narkotikainnehav, då han ertappades med en stor mängd tabletter som han påstod att han skulle sälja.
– Han har ju Aspergers syndrom, vilket gör att han inte förstår varken regler eller konsekvenser av det han gör. Dessutom vet vi att han och hans vänner dricker mycket alkohol.
Familjehem
Pappan menar att socialtjänsten enligt lag är skyldiga att ingripa när föräldrarna känner att de inte mäktar med att ta ansvar för den autistiske sonen.
Att leva med sonen är extremt påfrestande för föräldrarna.
– Ibland känns det som om huvudet på en ska sprängas. Vi måste övervaka honom konstant. Man känner sig så hjälplös. Socialtjänsten sa att de eventuellt kan göra en ny utredning men att det i så fall kommer att ta fyra månader.
– En polis sa till oss att ett miljöombyte kan vara en räddning för den här sortens pojkar. Vi tror att ett familjehem på annan ort skulle kunna bli en nystart för honom, ett sätt att bryta det mönster som är idag, säger pappan.