Kammaråklagare Ulla-Karin Lindström hade åtalat den 35-årige mannen för grov fridskränkning, det vill säga den "hårdare" brottsrubriceringen då det handlar om upprepat våld och kränkningar som man vill se i ett sammanhang och inte varje händelse för sig.
Och Lindström menade att det helt klart fanns ett mönster, att handlingarna var ett led i en upprepad kränkning av de båda små barnens integritet.
Halvåret gammal
Åtalet innefattade två fall av misshandel mot dottern, snart tre år gammal, två fall av misshandel av sonen, dryga året, och ett sammanfattande åtal för en lång tids ofredanden.
Den åtalade nekade till brott, då han sade sig sakna uppsåt att skada. Enligt honom handlade det om uppfostran och ingripanden för att förhindra att barnen skadade sig.
Det gäller den situation då den halvårsgamla pojken fick handen tryckt mot en varm kamin, vilket orsakade smärta och brännblåsor. Den åtalade uppgav att han gjort det för att lära pojken att kaminen var varm och farlig och att han inte förstått varken att små barn har känsligare hud än vuxna eller att han var alldeles för liten för att förstå.
"Hårt bus"
När dottern blev slagen i magen, handlade det om att han försökt ta tag i henne då hon knuffat omkull sin lillebror. Och bettet i magen på den lille pojken var "bus, som blev litet för hårt". Att han skulle slagit sin dotter i magen för att få henne att vara tyst på natten, förnekade han helt.
De allmänt stränga uppfostringsmetoderna, framför allt vid matbordet där mannen hade svårt att stå ut med stojet och kladdet, erkände han till viss del. Han sade sig vid två tillfällen ha slagit barnen på fingrarna, men förnekade helt att det skett ofta och att han skulle ha sprutat vatten i ögonen på dem flera gånger.
Skakande berättelse
Barnen kunde av förklarliga skäl inte berätta för tingsrätten. Istället blev det mamman som fick berätta. Och det var en skakande berättelse hon gav, en berättelse som försvaret sedan kom att ifrågasätta då paret befinner sig i en vårdnadstvist efter skilsmässan.
Hon sa att hon aldrig vågade lämna barnen ensamma med pappan "för det hände alltid nånting". Hon berättade vad hon sett och visste om varje enskild händelse, men också om hur hon fattat beslutat att ta barnen och fly:
Grannarna var bortresta och när barnen somnat skulle hon gå över och titta till huset. Det ville inte mannen, som var orolig för att barnen skulle vakna och när han avslutningsvis sa "tänk om jag dänger dem?" var måttet rågat. Inför tingsrätten förklarade hon att mannen en gång tidigare dängt en jamande kattunge upprepade gånger i väggen för att få tyst på den.
Fängelse
Åklagaren yrkade på minst sex månaders fängelse för grov fridskränkning, medan försvaret menade att det möjligen rörde sig om ringa misshandel och ofredande, där villkorlig dom och samhällstjänst var mer adekvat. Dom meddelas den 29 november.