Pålitligt välljud från Eldkvarn
Konsert: EldkvarnPlats: Studio AcusticumLängd: En timme och 43 minuterPublik: Cirka 300EKONSERT
Jag tror knappast att de fem fårade vägmännen känner sig helt bekväma inför en sittande publik i ett konserthus. Klaviaturspelaren Claes von Heijne kan i alla fall trösta sig med att vara på "hemmaplan" (han undervisar i piano på musikhögskolan och har eget arbetsrum bara några meter från "sarkofagen".
Brorsan har ringt vid lunchtid och kvittrat att "the boys are back in town" sedan han sett Werner Modiggård (trummisen med gedigna meriter även hos Lundell och LeMarc), Claes vonHeijne och allas vår Plura checka in på hotellet. Vi är stora fans och hetsar ibland varandra i diskussioner om Pluras bästa stunder. "Mina stjärnor har slocknat", "In från regnet" och "I skydd av mörkret" är populära val. Okej, Norrköpingssonen Per Jonsson har också skrivit skitlåtar i sina dagar, men delar av hans gärning - filterlösa, starka sånger om att vara människa - håller svindlande hög kvalite. Dessutom har han ett klädsamt avslappnat förhållningssätt till sin konst.
Scenariot är det väntade. Carlas gitarrlir är både smakfullt och lite yvigt spännande och för tankarna till så väl Chris Rea som Mark Knopfler. (Hur bra är solot i "Alice" i all sin enkelhet?) Werner Modiggård ser ut att lira med livet som insats och trumspelet är som vanligt briljant. Plura sjunger med slutna ögon.
Som vanligt är det generöst med nya låtar. Öppningen med ödesmättade titelspåret och vackert tillbakablickande "Blues för Bodil Malmsten" är ingenting annat än magnifik och den förhållandevis tajta inomhusmiljön gör bandet och låtarna gott. Bland överraskningarna finns "Jag är bättre än dig", en avdammad "En clowns historia", samt Plura på egen hand i "Tennsoldater" och föräldrahyllningen "Huvudet högt". Låtar som "Kärlekens tunga", "3:ans spårvagn" (om än i uppdaterat arrangemang här) och "Pojkar, pojkar, pojkar" borde dock förpassas till malpåsen. På setlistan finns noteringar om "Fritt land" och "Bröllop i Bolivia" och jag hoppas jag får chansen att höra dessa höjdare en vacker dag. Överlag en riktigt välljudande om än halvt förutsägbar spelning med charmfaktor för den trumpetspelande roddaren som gästar i ett par låtar och ett minus för en forcerad och aningen vattnig "Min systers karneval".
Att Eldkvarn har gått en ny vår till mötes, spelat in ett av karriärens bästa album, toppat listorna och att Pluras blogg härjat i allsköns media tycks vara utan betydelse. Den publik som skrek sig hes eller hånglade till "Kärlekens tunga" när bandet avrundade Piteå dansar och ler i början på 90-talet sitter förmodligen framför nyinköpt platt-tv och ser "Idol" med sina tonåringar.
I en framtida intervju kunde Pluras svar om skummaste spelningen möjligen lyda: "Vi spelade de bästa, bäst säljande och mest lättillgängliga låtar jag skrivit på år och dar i ett nybyggt konserthus i Piteå. Det kom 300 personer".
Så jobbar vi med nyheter