Pålitlig rockblandning à la Hellstrand

ROCK. Skogås populäraste hippiefrisyr är tillbaka. Förrförra "Elektriska gatan" är en av 00-talets bästa svenska plattor och visade en nyanserad artist som lutade sig mot akustiska gitarrer, superbt låtskrivande och som klokt nog lämnat den yxiga rocken bakom sig, åtminstone för en stund. Eggstone-samarbetet "Motljus" kändes "sådär", men nu är ordningen återställd med en oftast tilltalande samling låtar och en ganska varierad rockpalett.

"Epilog" hade kunnat vara hämtad från nämnda mästerverk, "Ditt tak ska falla ner" låter dovt hemsökt på ett läckert sätt och balladen "Oönskad hund" känns öppenhjärtig.

"Om vi dör nu" i duett med Isabel DeLescano är direkt upplyftande. När kommer hennes soloplatta? Sedan har vi titellåten som är en duett med Lars Winnerbäck och gungar fram i makligt tempo och har en minnesvärd refräng. Winnerbäck låter för övrigt mer härjad och mindre "Winnerbäckskt" mumlande än vanligt.

Här finns också något spår som "Tolv slag för mig" och avslutande "Becca" som känns mer som standardlösningar.

Tyvärr kunde rösten framhävas bättre. Här finns en lätt moddighet som gör Hellstrands inte alltför distinkta pipa en otjänst. Ett kompaktare sound med sången i framsätet hade gjort susen, men Hellstrand känns pålitlig, det gör han.

Pålitlig rockblandning à la Hellstrand

STAFFAN HELLSTRANDSpökskepp(Playground)PPP