Vi går genom den skira, fortfarande ljust gröna och frodiga grönskan vid Kärleksstigen. De flesta som passerar förbi reflekterar nog inte så mycket över vad som växer vid stigens kant. Men kursledaren Elin Johansson har mat i blick.
– Nu kommer ni också att vara förstörda, säger hon med ett skratt till gruppen.
Kursen heter "Naturens skafferi – vilda växter som mat och dryck". Åtta kvinnor lyssnar och lär. Några har korgar med sig. Flera antecknar och fotar de växter som Elin plockar under promenaden.
Vi kommer till en plätt med nyanlagd jord det där bara tycks växa ogräs. Men Elin blir entusiastisk.
– Målla. Det är bland den bästa matväxt som finns. Det går jättefint att använda istället för spenat.
Hon stoppar ett blad i munnen och de övriga i gruppen gör likadant. Elin Johansson är natur- och kulturguide och utbildad i vildplock via hushållningssällskapet. Deltagarna tycks ha odelat förtroende för att det hon säger går att äta verkligen gör det.
– Jag har blivit mycket modigare och vågar smaka på mer, särskilt ogräs, säger Eva-Liisa Gedda.
Vi fortsätter vår promenad. Gräset rasslar för vinden. Det blåser kraftigt från fjärden och vi svänger av inåt lövskogen. Här stillnar och blir solvarmt och det doftar från grönskan. Elin böjer sig fram och plockar upp några grässtrån som visar sig vara kvickrot. Ett ord som får trägårdsentusiasten att rysa. Precis som namnet avslöjar så växer rötterna mycket och snabbt. Men kvickroten har en dold rikedom.
– Det är vår egen sockerbeta. I en krissituation är det ofta svårt att få tag på socker för snabb energi.
För krisberedskap är en allvarligare aspekt av att kunna använda växter som mat. Däremot har ingen av deltagarna i gruppen den utgångspunken. Dom delar tvärtom lusten att vara mer i naturen, att få ut mer av den. Sara Fors är en av dem.
– Det blev en naturlig koppling till min jägarexamen. Jag vill fiska, jaga, äta och njuta mer av naturen.
Efter att ha ätit maskrosblad, älgört, och rallarros och en mängd andra blad, fröhus och knoppar går vi inomhus och sätter oss vid fikabordet. Elin dukar fram godsaker som hon gjort av egenplockade växter. Här finns äppelkompott med socker smaksatt med spansk körvel, oknådat bröd med skräppa- och ormrotsfrön och en burk med te gjort av fermenterade och torkade rallarrosblad, så kallat ivan chai-te. Smakerna är ovanliga och spännande och naturen omkring har plötsligt fått en ny dimension.