På väg mot krabb-land!
Det är sängkläder, sommarkläder, badkläder, vinterkläder, skidor, pjäxor, stavar ... jo, vi ska alltså även stanna till i Torsby skidtunneln på vår drygt två veckor långa Sverige-semester och åka längskidor mitt i sommaren!
Detta med skid-tunneln (som vi för övrigt även besökte i fjol) var faktiskt någonting som jag försökte förhandla bort på årets semester, men icke! Då slog skidtränande maken näven i bordet och utbrast: "Aldrig i livet".
Vår semester har sålunda utvecklats till ett pussel där varenda bit måste sitta på plats för att allt ska funka - det är skidåkning, en vecka i stuga på Västkusten (Ramsvik), två dagar i Göteborg med besök på Liseberg och shopping, hälsa på olika kompisar i Dalarna, födelsedagsfest i Stockholm och ja, you name it...phu!
Shit, vad det kommer att se lustigt ut! Fyra personer inklämda i denna väldigt lilla bil, fullt med packning därbak och så dessa skidor på taket!
Men kan man bjuda någon på ett gott skratt så gör man! En sak som jag faktiskt rationaliserat bort från packningen i år är badrumsvågen, den följde med senast på semester till Spanien, men denna gång ska jag försöka klara mig utan ...
Västkusten blir resans höjdpunkt! Mamma är från Bohuslän så somrarna som barn och tonåring tillbringades ofta där - bland kala, karga klippor, bryggor, båtar, krabbor och maneter.
På Edsviksbadets Familjecamping utanför Grebbestad satt jag och lillebror och fiskade krabbor på bryggan dagarna i ända. Här träffade jag min första stora ungdomskärlek, det var precis som på film: Vi smög iväg och pussades på någon klippa vid havet och pappa gick irriterad runt på campingen sent på kvällen och muttrade: "Var är min dotter någonstans!"
I dag - nästan 20 år senare kan jag ju pussas hur mycket jag vill på klipporna (inte med ungdomskärleken, men väl med stora kärleken).
Förra sommaren åkte vi tillbaka till Västkusten och jag (som inte tänkt särskilt mycket på platsen) fylldes av ett oerhört lyckorus och insåg i samma stund vad jag saknat i alla dessa år, vilket pusselbit som fattats mig. Nu satt mina barn (storgrabben och lillgrabben) där och fiskade krabbor på samma brygga, lika entusiastiskt som jag och min lillebror en gång, lika oförtröttligt ...
Lillgrabben blev faktiskt helt besatt av de kravlande varelserna och drömde om krabbor hela vintern, det var krabbor i sängen nästan varje natt: "Dom hoppar mot mig mamma, hjääälp"ropade han i panik. Vi tröstade och lugnade, tröstade och lugnade. Riktigt lugnt blev det dock inte förrän han fick en "snäll" krabba av morbror och moster införskaffad på Ikea som fick namnet Krabbel-krobbe. Då kunde lillgrabben äntligen sova!
Nu ska det fiskas på Västkusten igen! Grabbarna är redo med sina håvar och hinkar och så även jag. Frågan är bara hur jag ska kunna ha koll på vikten i två veckor utan våg - kanske kan man stanna någonstans efter vägen och väga sig?
Så jobbar vi med nyheter