Ulrika Holmberg låg och sov hemma i Piteå när svenska ambassaden i Thailand ringde och sökte henne klockan 04.30 på morgonen. Men eftersom hon hade telefonen på ljudlöst vaknade hon inte.
- Jag hade tre missade samtal på morgonen. Det var ett 08-nummer och när jag ringde upp hamnade jag hos regeringskansliet - då blev jag jätterädd, berättar hon.
Ulrika förstod direkt att sonen Hugo och hans pappa hade råkat ut för tråkigheter och hon befarade det värsta.
- Jag hann tänka på en flygkrasch eller någon annan allvarlig olycka. Utrikesdepartementet hade inga sådana uppgifter och jag fick vänta en och en halv timme på besked. Det var en fruktansvärd tid, berättar Ulrika Holmberg.
På egen hand
Tills slut fick hon kontakt med svenska ambassaden i Thailand där sonen Hugo befann sig.
- Jag fick prata med honom som hastigast och det var jätteskönt. Jag är otroligt tacksam mot tjänstemannen som hjälpte Hugo och lånade ut pengar till honom. Det är jättehemskt att sitta hemma i Sverige och veta att ens barn har råkat illa ut, säger Ulrika Holmberg.
Hugo Vikström ska semestra i Thailand i fem veckor och tre av dem ska han spendera på egen hand.
- Jag vill ju att han ska resa och upptäcka världen. Men som förälder är man orolig, det går inte att undvika. Min första reaktion efter rånet var - kom hem. Men det är klart han ska stanna, vi kan inte låta våra liv styras av rädslor. Det gick ju bra, men det kunde ha slutat riktigt illa, säger Ulrika Holmberg.