Den nya gymnasielagen, som började gälla den 1 juli i år, innebär att den som kommit till Sverige som ensamkommande barn och ansökt om asyl före den 24 november 2015 ska kunna få stanna för att slutföra eller påbörja studier på gymnasienivå – även om personen hunnit fylla 18 år och fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd.
Villkoret var att den unge fått vänta 15 månader eller mer på ett utvisningsbeslut.
Och till att börja med ställde Essa Mohammadi och hans svenska familj, framför allt flickvännen Jonna Flodström och "mamma" Anneli Rydberg, stort hopp till den nya lagen.
– Men nu verkar det ju som om Migrationsdomstolarna bojkottar riksdagsbeslutet och den här lagen, så nu är det bara fortsätta vänta och se vad som händer där, säger Anneli Rydberg.
Migrationsverket har i ett pressmeddelande sagt att man nu avvaktar med beslut i ärenden där den nya gymnasielagen har åberopats. Detta sedan två av fyra migrationsdomstolar bedömt att det inte går att tillämpa lagstiftningen i den del som avser sänkt beviskrav för identitet. Innan vägledande från migrationsöverdomstolen kommit händer – ingenting.
För Essas del, har det i alla fall lättat litet grand under den annars rätt psykiskt påfrestande väntetiden. Han har fått börja arbeta.
– Jo, vi lämnade ju in alla papper till domstolen, men fick avslag på hans ansökan om uppehållstillstånd, berättar hon.
– Men då fick vi alla fall veta vad som fattades och varför han fått avslag på sin ansökan om tillfälligt arbetstillstånd, så då lejde vi en advokat på plats i Afghanistan som har hjälpt Essa att ordna nya papper, bilder från hembyn och annat som styrker hans identitet, att det är därifrån han kommer, så nu får han jobba.
Och det är en mitt i allt strålande glad Essa Mohammadi som möter oss uppe på Rådhustorget. Han har fått jobb på Nodo och arbetar under PDOL i den särskilda festivalserveringen på torget.
– Jag tycker det är jätteroligt, jag skulle gärna jobba med än heltid om jag fick, säger han och ler med hela ansiktet.
Hans arbetsgivare Emin Zeynelov, en av delägarna i Nodo, är snabb med att tala om vilket "klipp" han gjort då han anställde Essa – "snabb, arbetsvillig och intresserad, alltid i tid och aldrig fast i mobilen".
Anneli Rydberg konstaterar att det ser ljusare ut för Essa nu, men att han aldrig nått dit där han är nu om inte hans svenska familj engagerat sig så mycket.
De allra flesta andra afghaner får ingen hjälp med skrivelser och överklaganden, krånglig byråkrati och mängder av kontakter och samtal.