Marina Backmans mamma dog av benskörhet, eller osteoporos som det också heter. De sista sex åren bodde hon på ett sjukhem.
– Det var en vidrig tid, hon hade så ont att hon skrek trots medicinering eftersom hennes skelett var så nedbrutet. Pappa ringde ofta och grät för att han kände sig så maktlös. Under den här tiden ändrade jag inställning till dödshjälp eftersom det var så ovärdigt för min mamma.
I Sverige räknas inte osteoporos till de reumatiska sjukdomarna, men den är överrepresenterad bland reumatiker. Under sin livstid riskerar varannan kvinna och var fjärde man att få ett benbrott som beror på osteoporos. Vården beräknas kosta 20 miljarder årligen.
För drygt fyra år sedan satt Marina och hennes pappa tillsammans vid mammans sjuksäng.
– Han tittade mig i ögonen och sa "Se till att du testar dig för osteoporos. Lova mig att du gör det på en gång när du kommer hem!"
Trots att Marina inte hade några känningar gjorde hon som pappa ville och efter en tid fick hon diagnosen osteoporos.
– Det är klart att jag tänkte på mamma, men för mig är det annorlunda eftersom sjukdomen upptäcktes i tid. Jag äter bromsmedicin och extra kalcium och d-vitamin.
På den senaste kontrollen visade det sig att Marinas bentäthet till och med ökat.
– Det kändes fantastiskt. Jag är medveten om hur viktigt det är med kost och motion, speciellt att utsätta kroppen för stötar så att den fortsätter att bilda benmassa.
Just benskörheten tänker hon inte så mycket på i vardagen. Då upptar Reumatikerföreningen i Piteå en betydligt större del av hennes tid.
– Inte privat – men som ordförande lägger jag mycket tid på att utifrån styrelsens beslut planera verksamheten tillsammans med våra duktiga kanslister, hålla möten och skriva nyhetsbrev bland annat.
Marina tog över som ordförande efter att en intern strid blossat upp i föreningen i slutet av 2017 när en stor falang ville att föreningen skulle lämna Strömgården och flytta in i nyrenoverade lokaler på Djupviken. Något som en majoritet av styrelsen motsatte sig.
– Om någon frågat mig ett år tidigare om jag kunde tänka mig att bli ordförande så skulle jag ha svarat "aldrig!", men jag gillar utmaningar och kände att det fanns ett stöd.
Föreningarnas hus på Djupviken är numera hemadressen för föreningen, som haft en tuff tid på sistone. På grund av coronapandemin fick nämligen verksamheten pausas i våras.
– Det handlar bland annat om varmbad, studiecirklar och hand- och fotgympa. Det har varit tufft. Dels behöver våra medlemmar träning för att må bättre, dels är många äldre och blir isolerade. Träningen är veckans höjdpunkt för många.
Nu har aktiviteterna så smått dragit igång.
– Vi har kunnat anpassa en del, men varmvattenbassängen och gymmet på sjukhuset kan vi inte nyttja på grund av besöksförbudet.
För att själv hantera situationen köpte Marina en motionscykel som nu står i vardagsrummet.
– I vanliga fall dansar jag varje vecka, är ute och går samt tränar i varmvattenbassäng och på gym. Men visst blir dagarna långsamma ändå, även om jag läser mycket och löser korsord.
Kattungen Mimmi är helt ovetande om att det är Osteoporosdagen i dag. Hon busar glatt med en krukväxt som är nära att välta medan Marina konstaterar att sådana dagar behövs.
– Kanske gör det att någon tänker till och bestämmer sig för att testa sig. Det är viktigt att få diagnosen i tid.