OS-guldvinnaren och världsrekordhållaren Nils van der Poel huvudtalade vid innovationskonferensen Mishmash på Studio Acusticum.
Nils van der Poel var tolv år när han fattade ett livsavgörande beslut. Han hade varit på en skridskotävling i Holland tillsammans med två andra svenska åkare i samma ålder. Han hade kommit sist och en kompis vände upp och ner på resultatlistan och sade att om du håller listan så här hamnar ditt namn överst.
Nils van der Poel bestämde sig då för att vinna junior-vm om fem år.
– Det kändes görbart även om jag inte hade en aning om hur det skulle gå till så jag bad om hjälp.
Skridskotränaren Bengt hade egentligen inte heller någon aning men trodde det skulle vara bra om han sprang tre kilometer och käkade fullkornspasta. Och Nils van der Poel han sprang och sprang, försakade det mesta, skippade sina hobbys och träffade inga tjejer.
Nils van der Poel och komikern och moderatorn Zinat Pirzadeh avslutade konferensen med att svara på publikens frågor.
Han vann junior-vm och den svenska flaggan hissades i topp.
– Jag stod högst upp på prispallen och ställde mig frågan: Var det värt det? Svaret blev nej vilket fick mig att inse att saker kan ha ett överpris. Visst jag var bäst i världen på att åka skridskor men i övrigt hade jag inte mycket och hade missat allt det som mina kompisar gjort.
Black box var i det närmaste fullsatt under föreläsningen.
När han vunnit junior-vm en andra gång gav han upp skridskoåkningen, motivationen var borta. Han blev tonårskär och svävade på moln tills han blev dumpad. Han insåg då att det var värre att bli lämnad än att åka skridskor. Han tog studenten, söp ett halvår och gick in i armén. Här insåg han att det även var värre att vara i armén än att åka skridskor.
Av en annan soldat som fått reda på att han var skridskomästare fick han frågan: Vad fan gör du här?
Nils van der Poel
– Jag hade inget svar på frågan, inte heller hade jag något vettigt att göra så jag drog igång en halvdan satsning inför OS i Sydkorea där jag slutade på en 14:e plats. En journalist ställde frågan vad jag skulle göra annorlunda till nästa OS.
Här nånstans börjar den medvetna satsning som kom att sluta i dubbla OS-guld.
Nils van der Poel lyste av energi när han talade.
Tillsammans med sin coach satte han upp meningsfulla målbilder och motsatser till dessa. Han kom fram till att det var okej att träna en timme extra varje dag om han fick lunch från sitt favoritställe och ytterligare nån timmes cykling om han fick äta smågodis medan han gjorde det.
– Det handlade om att sätta upp ett mål och en plats att nå där det var tillräckligt bra att vara på i slutändan även om jag skulle förlora i OS.