Orups bästa sedan debuten
ORUPFaktiskt(Roxy/Svensk film)PPP
Efter två framgångsrika Lena Philipsson-samarbeten, comeback för Glenmark-Eriksson-Strömstedt och sex års paus som soloartist är Orup tillbaka med ett verk som bär den 90-talsklingande titeln "Faktiskt". ("Verkligen" gjordes som bekant av Kent.) Ganska passande, med tanke på att det inte har hänt så mycket sedan Orups 90-tal. Låtkvaliten är visserligen högre överlag, men stilmässigt går en hel del igen från förr.
Valsballaden "Måndag-fredag" - den som spelas mycket på radio just nu - känns som en naturlig fortsättning på låtar som "Vid min faders grav" och "Som isarna när det blir vår" med sitt rena, klassiska popsound och "riktiga" instrument. Detsamma gäller låtar som "Någon måste gå" och "Sibyllan" - snygg, midtempolåt med stråkar som närmar sig George Michaels "Careless Whisper" (ännu en popstöld med stil, men så är det ju Orup som är i farten).
Här finns också vispop i charterförpackning i "Kläderna du bär", traditionell Orup-disko i "Sjung halleluja (och prisa Gud)" som hade platsat på föregångaren "Elva hjärtan".
Överraskningarna är få, men det gör inte så mycket. De flesta melodierna och arrangemangen vittnar om en artist som håller stilen. Betyget kanske är i snålaste laget, men hehetsintrycket dras ner av klibbiga men rätt trista "Indiedrottning" och de två elgitarrlåtarna "Ett regnigt regn" (med Nanne Grönvall-dist) och "Någon måste ha lagt nåt i min drink" som hör till det mer finesslösa som kommit från herr Eriksson.
Det var tio år sedan Orup skapade magi på Piteå dansar och ler. Nu är det hög tid för ett återbesök.
Så jobbar vi med nyheter