- Vi kan vara tämligen säkra på att det från allra första början var älven som åsyftades. Pita och Pitö är några av de tidiga benämningarna men namnet har genom åren böjts till olika former. För hundra år sedan trodde man att namnet kom ur ett svensk-nordiskt ord för pipa och att det skulle symbolisera älvens läte.
Branta stränder
Den förklaringen är inte längre trolig.- Förmodligen kommer istället ortsnamnet Piteå från finskan skulle i så fall betyda brant älvbacke. Tolkningen är intressant rent sakligt och i samiskan finns inget ord som passar in. Älvstränderna störtar också brant ner en bit uppströms mot Älvsbyn.
Finska språket har satt sin prägel på många ortsnamn i Pitebygden. Rosvik, Jävre och Hortlax är tre sådana exempel.
- Att det finns så många finska inslag i Pitebygdens namnskatt är spännande. De är inte alls lika vanliga i Luleå. Möjligen bodde det mest finsktalande här under vikingatiden. Det kan förklara hur namnet Rosvik kom till. Det lär vara en försvenskning av Routsin lahti, alltså svenskviken. Kanske var Rosvik en av få platser i trakten där svensktalande dominerade?
Hortlax kommer av Hort (stor hund) och lax (vik).
- Möjligen är det en omskrivning för varg som setts på platsen. Att döpa platsen efter en hund var kanske inte lika avskräckande.
Jävre=Efraim
Vad Jävre står för är däremot väldigt osäkert.- En del tror att namnet från början kan ha varit en slags ljudhärmande benämning på ån. Andra hävdar att Jävre kommer från finskan. Det finns paralleller i Åbotrakten. En teori är att ursprunget kommer ur namnet Efraim.
Att större älvar lånar namnet till mindre närliggande vattendrag var också vanligt förr. Lillpiteälven är ett exempel. Vad få personer känner till är att nuvarande Åby älv en gång kallades för Lillbyske. Nuvarande Byskeälv hette då Breda Byske.
Under medeltiden, från år 1100 till början av 1500-talet, får många nya byar och samhällen namn med ändelsen mark. Några av dem är Hemmingsmark, Arnemark, Sjulsmark, Gagsmark, Pålmark och Källbomark (Kättilmunds mark).
- Det syftade på nybygge i skog och återfinns oftast en bit in i landet. Till en början kan det ha handlat om fäbodar. Byar som i förleden har gamla fornnordiska mansnamn tyder på att de är mycket gamla. Sedan Sverige kristnats användes istället ofta namn efter helgon, förklarar Lundström.
I detta fall sticker Blåsmark ut från mängden.
- Blås kommer av Blasius, ett latinskt helgonnamn. Det kan möjligen tyda på att Blåsmark är yngre än övriga byar som slutar med mark.
Träsk populärt
Kalamark skiljer sig också.- Det hette först Sötensmark men bytte namn till Kalamark efter sjön Kalaträsk. Kala betyder för övrigt fisk på finska.
Ortsnamn med ändelsen mark är bara vanligt från norra Ångermanland och upp till Pitebygden. Nordligast är Skatamark i Bodens kommun.
På 1400- och 1500-talet blev det populärt att döpa orter efter sjöar namn med ändelsen träsk; Burträsk, Järvträsk, Långträsk, Holmträsk, Finnträsk, Glommersträsk och så vidare.
- Det har även gått mode i ortsnamn under årens lopp, konstaterar Lundström.
Mera fakta: Böle betecknar nybygge/bosättning och blev vanligt förekommande på 1500-talet. Skata betyder udde (efter skatans stjärt som sticker ut). Bjur står för bäver. Tåme ska tolkas som mörkt vatten. Orter med ändelsen byn som Öjebyn och Svensbyn var benämningar på platser som låg nära sockencentrum.
Vi har även lånat uttryck från Norge. Ortsnamn med bu (exempelvis Bunäsudden) i namnet syftar på bod från norskan. Trundön kan kanske ha hämtat sitt namn från Tröndelag/ Trondheim.
- Vidare finns platser med personnamn i förleden som i Håkansö, Bondön, Sjulnäs, Långnäs, med flera. De härstammar troligen från 1300- och 1400-talet och är vanliga även på Åland.
Bara Berg
Ortsnamn som Munksund kan tyda på att katolsk verksamhet förekommit på platsen.- Där kan en mindre station för tiggarmunkar ha funnits. Men vandringssägner ska man vara kritisk till speciellt när det gäller ortsnamnens ursprung, varnar Lundström.
Bergsviken har med stor sannolikhet från början bara hetat Berg.
- Namnet är nog från vikingatiden. Kanske äldre.
Lundström berättade också om öknamn som ett sätt att provocera och starta slagsmål. Exempelvis kallades dagens norrbottningar i allmänhet för fiskmåsar av folk längre ner i landet. Det uttrycket tvingas numera invånarna i Hemmingsmark bära.
- Byn ligger nära länsgränsen och där har öknamnet bevarats längst vilket är betecknande. Förmodligen har män i Bysketrakten kallat Hemmingsmarkarna för fiskmåsar i syfte att retas och starta slagsmål när konkurrensen om flickorna hårdnade, skrattar Lundström.
Andra öknamn är Lulehasafötter (långsamma Lulebor) och Burgafflar (skräniga Burträskare) och har ofta en lång tradition.
- En del öknamn är riktigt gamla, från 1500-talet. I dag har vi därför många gånger svårt att inse hur allvarlig provokationen var.