Hela dansensemblen TUBO & Co samlad. Hugo Therkelson, Tobias Ulfvebrand, Jeanette Wren och Ninna Oom.
Beslut inom kulturbranschen tas oftast uppifrån. Statistiska analyser visar vad folk vill se, sedan görs en utredning och efter ett par år tas beslut om vad som ska produceras på scen. Grundtanken med Dans i nords barnlördagar är att idéerna om vad barn vill se kommer direkt ifrån barnen själva. Onsdagshänget med föreställningen Avig blir därför lite av ett pilotprojekt, men förhoppningen är att konceptet ska bli ett stående inslag i kalendariet.
Konserthuschef Roger Norén och Olof Westring konstnärlig ledare för Dans i Nord är stolta över samarbetet mellan Acusticum och D.I.N som möjliggör dessa kulturevent för barnen.
– Det skapas en efterfråga från barnen som gjort att dansen tillsammans med Studio Acusticum har kunnat skapa den platsen här där dessa föreställningar blir görbara, säger Olof Westring konstnärlig ledare på Dans i nord.
Att nå ut till målgruppen åtta till tolv år är svårt. De hamnar i ett gränsland mellan små barn och yngre ungdom. Många som inte fått en relation till kultur som barn kommer inte att konsumera kultur i samma utsträckning i äldre ålder. Därför säger Roger Norén, konserthuschef på Studio Acusticum, att man är särskilt angelägen om att behålla denna målgrupp aktiva som kulturutövare.
Stora händer med Hugo Therkelson och Ninna Oom.
– Dans är ett bra sätt att ta upp ämnen på ett sätt som når ut till många barn i den målgruppen. De är i regel fortfarande väldigt öppensinnade och kan ta till sig av dans som berättar om till exempel psykisk ohälsa eller mobbing. Det är så otroligt effektivt att göra det med kultur och avdramatisera ämnet, säger Roger Norén.
– Just den här föreställningen Avig handlar om hur det är att känns sig lite avig i sin egna kropp. Hur det känns när kroppen börjar växa, händerna och fötterna blir större... Det kan vara svårt att prata om. Genom dansen får barnen möjlighet att ta till sig av budskapet att det är okej att känna så på ett annat sätt, säger Olof Westring.
Ni vet vad de säger, stora fötter... stora skor. Tobias Ulfvebrand klampar omkring på scen.
Föreställningen Avig är en samproduktion mellan Dramaten i Stockholm och Dansens hus i Stockholm. Projektet är initierat ursprungligen från dansörerna Hugo Therkelson och Tobias Ulfvebrand tillsammans med regissören Martin Hasselgren. Föreställningen har främst två spår. Det ena är Hugo Therkelsons och Tobias Ulfvebrands egna erfarenhet av att börja dansa som barn. Det finns en önskan om att själva kunna förmedla en magisk upplevelse på scen för att kanske inspirera någon till att vilja prova på dans. Det andra spåret är själva tematiken i föreställningen, alltså avig. Det kommer helt enkelt från att alla i teamet själva har barn i mellanstadieåldern.
– Vi lever lite i konsekvenserna av vad det innebär att ha barn i den åldern. Ena dagen ska tshirten sitta på ett sätt och andra dagen på ett annat. En dag kommer någon på att "Oj! Jag har så stora öron!". Vi stöter på alla de där förpubertala tankarna dagligen, fast från ett utomstående perspektiv, säger Tobias Ulfvebrand.
Dansen och musiken fungerar lite som poesi snarare än ett snack med en vuxen. Hugo Therkelson förklarar att meningen med produktionen inte är att alla som går och kollar på föreställningen måste förstå allting, utan det viktiga är att barnen får uppleva magin bakom produktionen.
– De estetiska aspekterna väger mer än handlingen. Kanske är det så att någon av barnen får sin första teaterupplevelse. Då ska det snarare vara kul och häftigt än självklart, säger Hugo Therkelson.
Ninna Oom visualiserar hur det känns när armarna bara blir långa...
– Allting är väldigt avigt helt enkelt, när man ska försöka greppa världen kring sin egen kropp, och då är det okej att inte förstå allt, säger Tobias Ulfvebrand.
Föreställningen AviG visualiserar genom dans hur det är att känna sig obekväm i en växande kropp. Jeanette Wren är idel öra.