Under den andra rättegångsdagen vittnade sonen till den omkomne mannen om dagen då familjens liv slogs i spillror. Han fick upp en notis från PT att en tågolycka hade inträffat på Smurfit Kappa. Han kontrollerade om hans pappa jobbade, vilket han gjorde. Sonen beskriver en obehagskänsla som inte gick att skaka av sig och till slut lämnade han jobbet.
Hemma möttes han av hans fars kollegor med tomma blickar.
– Jag märkte att något inte stod rätt till när pappa inte var där.
Det var drygt fyra timmar efter kollisionen på Smurfit Kappas fabriksområde. Polisen mötte sedan upp familjen hemma i sonens lägenhet.
– Familjen samlades där. Vi hade fått dödsbeskedet och vi väntade på att få se honom. Vi skulle få se honom dagen därpå, säger sonen.
Dagen därpå blev dagen därpå, som blev ännu senare. Sedan kom beskedet att familjen skulle få se pappan efter obduktionen. Efter obduktionen fick familjen rådet att inte se honom alls.
– Vi fick aldrig ta avsked av pappa. Vi fick ta avsked av honom i en stängd kista, säger sonen och fortsätter:
– Han var min bästa vän. Vi gjorde mycket tillsammans. Han var en sådan som ställde upp för allt och alla, framför allt familjen.
En kollega till pappan har berättat att pappan, innan hans sista skift, hade sagt "jag har jobbat min näst sista oktober".
– Det var att gå i pension och att bli farfar eller morfar som han såg fram emot mest. Min syster fick ett barn i år som han aldrig hann träffa, säger sonen.