Hon och hennes mamma Ann-Sofie Sturk berättade under psykiatrins vecka om livet med tvångssyndrom, en skamfylld sjukdom som begränsar livet. Det var första gången de delade med sig av sin svåra resa offentligt.
En gripande berättelse om ett besvärligt liv där Jonnas tvångstankar kom att påverka hela familjen. Jonna på scen är långtifrån den hon var när ständiga tvångstankar tog all tid och energi av henne. I slutet gick hon inte utanför huset.
– Jag vill visa att det går att bli bättre och jag skäms inte längre för min sjukdom.
Redan när Jonna var åtta år började problemen med att hon inte kunde svälja maten. När hon var 14 år accelererade tvångsbeteendet.
Hela livet bestod av tvångsmässiga beteenden vilket gjorde att ett normalt liv inte existerade.
– Allt räknande och tvättande tog över hela hennes tillvaro, säger mamma Ann-Sofie Sturk som förtvivlad sökte hjälp men den skulle inte bli verklighet förrän Jonna var 20 år.
Ett behandlingshem i Uppsala blev räddningen.
– Det finns bara ett i landet och det har sex platser så vi fick kämpa.
Genom att bli utsatt för det som var svårt så vände det.
– Jag fick börja med att ta på dörrhandtag och sen inte tvätta händerna. Jag har fått gräva i sopor och för mig har det varit helt otänkbart att gå ut med ett par sopor eller röra i någonting utan att tvätta händerna. Jag kände mig så äcklig och smutsig och det triggade igång ångest, nu kan jag inte förstå det, säger Jonna som har lärt sig att hantera sin sjukdom.