Det var för någon vecka sedan som Olov Öberg var på väg in på Willys i Piteå. Ett 20-tal meter från ingången kom en man körande och stannade för att fråga om vägen till Luleå.
– Han såg ut som en amerikansk skådespelare, vit skjorta och kavaj, som plockad från en storfilm, säger Olov.
Mannen skulle till flygplatsen efter att ha varit på en utställning i Skellefteå för ett italienskt klädmärke. Han sade sig vara kläddesigner och bodde i Schweiz och ville sälja tre jackor till ett bra pris för att han inte skulle få övervikt vid incheckning av bagage.
– Han ville sälja en jacka för 500 euro och då skulle jag få två andra jackor på köpet, säger Olov.
När mannen frågade om han hade storlek M och visade storleksetiketten, svarade Olov jakande. Mannen tog fram en märkeskatalog, stoppade den och sitt visitkort i fodralet till jackan.
– Han bönade och bad att jag skulle hjälpa honom, "please help me". Jag svarade att jag inte hade för avsikt att köpa kläder just nu.
Då sänkte mannen priset till 400 euro och när Olov svarade likadant sänktes det ytterligare, till 300 euro och senare till 150 euro.
– Sedan frågade han vad jag skulle kunna betala för kläderna, jag svarade 100 euro. Det gick han med på och sa att det skulle bli 1 300 kronor i svenska pengar.
Olov betalade och frågade efter kvitto. Mannen tog då fram ett litet kort, stoppade kortet i fodralet till jackan och körde snabbt iväg.
Efter hemkomsten skulle Olov se i katalogen men hittade den inte, inte visitkortet heller. Han hittade bara det sista kortet som var en information om turistmål i Italien.
– När jag kontrollerade storleken så stod det XL på etiketten i alla jackor. Han måste ha bytt ut jackorna till en annan storlek när jag gick för att ta ut pengar från automaten. Så nu passar de inte ens på mig.
Blev du inte misstänksam mot försäljaren?
– Jag trodde ju att det stämde, det han sa. Och jag tyckte synd om honom när han bönade och bad.
Olov Öberg har anmält händelsen hos polisen som ansåg att det fanns många varningstecken.
– Polisen sa att jag nog får bita i det sura äpplet. Han tyckte att jag skulle ha varit mer uppmärksam och begärt id-handlingar.
Hur känns det nu?
– Jag får ju ta det här, men smått besviken är jag i alla fall. Jag vet inte om jackorna ens är värda det jag gav men jag har köpt dem i god tro.