Enligt åklagare Åsa Valters stämningsansökan hade mannen genomfört samlag, samt annan sexuell handling jämförbar med samlag, med kvinnan mot hennes vilja. Hon menade även att kvinnan på grund av sin psykiska störning befann sig i en särskilt utsatt position.
Bevisningen bestod i förhör med fem personer som vittnade i rätten om vad den utsatta kvinnan berättat om de misstänkta våldtäkterna och om hennes psykiska störning och mående. Piteåbon erkände att han genomfört sexuella handlingar, men förnekade brott.
Luleå tingsrätt valde också att gå på mannens linje. Enligt tingsrätten visar utredningen att den åtalade mannen och kvinnan haft samlag vid tre tillfällen. Däremot anser man inte att det är bevisat att den åtalade genomfört samlagen mot hennes vilja. Slutsatsen från Luleå tingsrätt är då att det saknas skäl att pröva om mannen ska dömas för oaktsam våldtäkt som var åklagarens andrahandsyrkande.
Det som då var kvar att pröva för rätten var om mannen i 30-årsåldern hade utnyttjat kvinnan på grund av hennes psykiska störning. I domen skriver rätten att vid en samlad bedömning så har utredningen inte den styrka som krävs i ett brottmål. Även åtalet för våldtäkt ogillas därmed och kvinnans skadeståndsyrkan avslås också.
Rätten var oenig i sin dom eftersom två av nämndemännen ville fälla mannen för våldtäkt och döma honom till fängelse.