Nya visioner var fattade

Jag var med den där augustidagen för tretton år sen när Claes Tingvall första gången presenterade det som kom att bli "nollvisionen". Det var
på trafiksäkerhetsseminariet i
Tylösand och kanske det rent av var för fjorton år sen.
Han hade just efterträtt Kåre Rumar som trafiksäkerhetsdirektör på Vägverket och deltagarna på seminariet förväntade sig att han skulle visa en massa siffror, diagram och kalkyler över hur många döda i trafiken som vi under kommande år skulle kunna acceptera.
Han slängde manuskriptet i papperskorgen och hävdade till allas förvåning att det bara fanns en enda acceptabel siffra. Noll!
Nollvisionen var född.
1997 antogs den av Sveriges riksdag och det första etappmålet sattes till 400 trafikdödade. Det skulle uppnås till millennieskiftet. På tre år alltså. Men på dessa tre år hände inte ett enda dugg. Politikerna fattade helt enkelt inte vad de fattat för beslut!
År 2000 omkom 600 människor i den svenska trafiken. Långt ifrån delmålet 400, alltså.
Ett nytt mål sates upp - högst 270 döda på tioårsdagen av nollvisionen, år 2007. Det blev 490.
Nu filar Vägverket på ett nytt etappmål. Och nu låter man det ta tid. Om tolv år, 2020, ska dödstalet vara nere i 220.
Snacka om att sänka ambitions-
nivån. Därmed inte sagt att det kommer att bli lätt. Då har både Claes Tingvall, Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogö och alla andra som var med och skapade nollvisionen gått i pension. Liksom de flesta av de politiker som 1997 klubbade igenom den. Kanske också de flesta av de politiker som nästa år kommer att klubba igenom den nya visionen.
Så frågan är om de som sitter i dagens riksdag kommer att bry sig så mycket mer om innebörden i nollvisionen än vad 1997 års riksdagsmän gjorde? För vi kommer inte att nå målet 2020 heller om det inte fattas en rad andra tuffa beslut av våra politiker och om det inte investeras stora pengar i förverkligandet.
Det handlar om säkrare vägar, säkrare fordon, alkolås, ny teknik, intensivare övervakning och så vidare. Men det svåraste jobbet blir att ändra attityderna hos människan bakom ratten. Trenden just nu går väl snarare i en omvänd riktning: mot mera egoism - sköt dig själv och skit i andra - bara jag kommer fram ...