Morden på de kurdiska kvinnorna Fadime Sahindal, Pela Atroshi och Sara Abed Ali är väl kända i Sverige. Boken "Varför mördar man sin dotter" tar för första gången upp hedersvåldet utifrån männens perspektiv.
Journalisten Nima Dervish och Emre Güngör, socionom som arbetar med hedersrelaterade frågor, har intervjuat Fadimes pappa Rahmi som i dag avtjänar livstids fängelsestraff och låter honom berättar sin historia om varför han mördade sin dotter.
Duon har även intervjuat Pelas pappa Agid (som har erkänt mordet och efter ett kortare straff i hemlandet i dag lever i Irak) samt Saras kusin (som avtjänat sitt straff och bor i Sverige).
De har försökt ta reda på hur gärningsmännen tänker, varför de begick dessa fruktansvärda dåd och hur deras liv ser ut i dag?
- Det första vi frågade dem var givetvis om de ångrade sig, men det är svårt att bara svara ja eller nej på det, säger Nima Dervish.
Han menar att Fadimes pappa var den som visade mest ånger. Men hade han å andra sidan visat lika mycket ånger om han inte avtjänat ett livstidsstraff för brottet? Det i sin tur är en fråga som inte går att besvara, samtidigt lämnar boken öppet för egna tolkningar.
Snart tio-årsdagen
Det är snart tio år sedan Fadime Sahindal mördades och det hedersrelaterade våldet är fortfarande en brännhet, svår fråga att hantera. Att ämnet intresserar och engagerar visar det faktum att Nima Dervish talar inför en absolut fullsatt lokal när han besöker Krokodil i Piteå. En föreläsning som arrangerades av Piteå Kvinnojour.
Något rakt svar på frågan "Varför mördar man sin dotter" ger inte Dervish under sin föreläsning.
Men det är en föreläsning som väcker mycket tankar och ger nya perspektiv. Dervish menar att orsaken till att hederskulturen i överhuvudtaget finns är ett samhälle där släkten rår om varandra, men också är en stark kontrollinsats och där det egna utrymmet blir begränsat. Till det tillkommer fattigdom och en kultur där mannen är överordnad kvinnan.
- Mycket kritik har riktats mot islam, men hedersmord är inget islamisk påbud, säger Nima Dervish som samtidigt menar att det handlar om en "gråzon".
Att blanda religion och kultur är som att blanda "saft" med "vatten". Det hör ihop, men går samtidigt inte heller att skilja åt särskilt bra.